1. Varför entreprenöriellt lärande?

En grundläggande fråga i samband med diskussioner kring entreprenöriellt lärande är frågan om bakgrunden och anledningen till att arbeta med entreprenöriellt lärande.

Som svar på just frågan ”varför” finns det en hel del material att hitta i den forskning som beskrivs och sammanfattas i Skolverkets skrift ”Skapa och våga – Om entreprenörskap i skolan” (2010).

En sammanfattning och tolkning av vad som där beskrivs kan se ut som följer.

Orsakerna till varför arbete med entreprenöriellt lärande bedrivs går att dela in i två huvudområden.

Det första rör samhället, framtiden och skolan. De vanligast beskrivna orsakerna inom detta område är:

1. Globaliseringen och den nya konkurrenssituation som de tidigare ledande industrinationerna, däribland Sverige, nu befinner sig i. Entreprenöriellt lärande kopplas till möjligheterna att i en ny global konkurrenssituation via satsningar på innovation och kreativitet ge förutsättningar för fortsatt tillväxt, möjligheter till sysselsättning och möjligheter att bibehålla dagens nivåer av välfärd och välstånd.

2. Dagens och framförallt morgondagens samhälle och arbetsliv förväntas ställa helt nya krav på kompetenser hos arbetskraften. Ett ökat behov av att ge alla elever möjligheter att utveckla dessa kompetenser sägs tala för entreprenöriellt lärande.

3. Ett behov av att förändra skolan. Genom en förändrad syn på skolans uppdrag, med nya arbetsformer som följd, ska det entreprenöriella lärandet förändra det som inte längre upplevs som funktionellt, utifrån de förändringar som samhället redan genomgått sedan det nuvarande svenska skolsystemet byggdes upp.

Det andra området inom vilket man finner förklaringsmodeller handlar om individen och individens utveckling.

1. Den tänkta framtid, som ovan beskrivs som en orsak till behovet av förändringar och därmed till behovet av införande av entreprenöriellt lärande, ställer nya krav på individen. För att bli attraktiv på den nya arbetsmarknaden krävs nya kompetenser hos individen.

2. En annan orsak är att entreprenöriellt lärande ses som en väg att anordna utbildning med ett större fokus på individens personliga utveckling.

I arbetssätten med fokus på utveckling av kompetenser mer än fokus på faktabaserad och reproduktiv kunskap anses individen få bättre möjligheter att utvecklas som individ på ett sätt som sedan ger avtryck i individens möjligheter att leva i ett tänkt framtida samhälle, även utanför arbetslivet.

3. De arbetssätt som anses som problematiska i dagens skola; där elevernas engagemang förväntas drivas av yttre motivationsfaktorer och uppskjutna belöningar (exempelvis betyg och löften om en bättre framtid grundad i ansträngningar att lära även det som inte för stunden upplevs stimulerande och viktigt), anses behöva ersättas av andra.

Genom ett arbetssätt som mer bygger på, men även utvecklar, elevernas inre motivation, vilket är en av beståndsdelarna i entreprenöriellt lärande, kommer skolan att lyckas bättre med att skapa förutsättningar för att nå den nödvändiga utbildningsnivå på befolkningen som anses eftersträvansvärd.

Arbetsmarknaden utvecklas

Som synes ovan är mycket av förklaringarna till varför entreprenöriellt lärande behöver ta större plats i utbildningsväsendet kopplade till näringarna och till arbetsmarknaden. Både arbetsmarknadens nya krav på medarbetarna men också behovet av att utbilda individer som kan driva utvecklingen ytterligare är viktiga delar i argumentationen för entreprenöriellt lärande.

Vilka förändringar är det då som syns?

Erik Fernholm (www.lyckoaktivist.se) sa följande på Skolsmedjans (skolsmedjan.wordpress.com) konferens #Afkrektor 2014 och det får fungera som en sammanfattning för de utvecklingstendenser som även jag tycker syns idag:

– Arbetsuppgifterna går från att vara enkla till att vara komplexa

– Ansvaret går från att ligga hos strukturen till att ligga hos individen

En viktig iakttagelse i förhållande till dessa två punkter är att jag bedömer att detta är en utveckling som sker inom ett brett spektrum av yrken. Även inom yrken som bara för några år sedan var starkt ”manualbaserade”, med ett ansvar som låg hos dem som beslutade om sättet arbetsuppgifterna utfördes, inte hos dem som utförde dem. De så kallade ”enkla jobben”; rutinartade eller med tydliga och detaljerade instruktioner för alla upptänkliga situationer, förväntas i det här framtidsscenariot bli mer och mer sällsynta.

Kraven på att arbetstagaren ska kunna ta ansvar för att lösa de utmaningar som regelbundet uppstår i utförandet av arbetet på egen hand, eller i samarbete med kollegor, ökar med bakgrund i samma resonemang som ovan.

Dessutom sade Fernholm att det sker en förskjutning av tyngdpunkten för inom vilka näringar arbetstillfällena kommer att finnas i framtiden. En stor del av förskjutningen har redan ägt rum, men ytterligare förändringar kan säkert vara att vänta. Ovissheten om hur framtiden kommer att se ut ökar.

– Arbetsmarknaden byter tyngdpunkt: Från industri och jordbruk till handel, kommunikation och tjänster.

En intressant koppling till den här diskussionen är resultaten från en undersökning som heter ROSE (Relevance of Science and Education). Enligt en artikel i GP 2014-05-18 visade den:

…ett klart samband mellan ett lands utvecklingsnivå och ungdomars intresse för naturvetenskapliga ämnen och matematik. Hög utvecklingsnivå ger ett lågt intresse och vice versa.

Vi ser ett samhälle i omdaning. Framtidens näringar, innovationer och tillväxt synes inte förväntas vara lika tätt kopplade till naturvetenskapen som tidigare. En tolkning av den här undersökningen skulle också kunna vara att det förefaller som om detta skulle vara en del i en naturlig utveckling. Därför fokuserar de nya tillväxtländerna på dessa områden, likt de gamla industriländerna gjort i en tidigare fas av vår utveckling.

Men nu är det nya ämnesområden som kommer i fokus i de länder som går vidare och lämnar industrisamhället längre och längre bakom sig.

Entreprenöriellt lärande är inte direkt kopplat till något ämne eller till någon särskild vetenskap. Målet är att skapa förutsättningar för innovation och kreativitet inom alla områden av samhället. Teknik, samhällsvetenskap, kultur, social omsorg, hälso- och sjukvård och i andra typer av organisationer och nätverk.

Tekniken driver utvecklingen

Den teknikutveckling som pågår skapar ett förändringstryck i skolan. Dels för att tillgången till information är så tydligt annorlunda än bara för femton-tjugo år sedan att skolans syn på betydelsen av memorering av fakta, på läromedel, på val av arbetssätt och på former för bedömning av kunskaper av nödvändighet går igenom stora förändringar och dels för att teknikutvecklingen bidrar till förskjutningar i synen på det konsumtions- och massproduktionssamhälle som till del kännetecknat industrisamhället.

Lättillgängligheten till information, fakta, instruktioner m.m. blir särskilt tydlig i utvecklingen av ”kroppsnära IT”, där kanske ”Google-glass” är den allra tydligaste och mest allmänt kända innovationen. Röststyrda glasögon med en bildskärm där bara användaren ser det som visas, med i princip samma funktioner som i en ”smartphone”. Söka på internet, fotografera och kommunicera med andra är några av de funktioner som genom dessa glasögon blir mer och mer integrerade med människan som bär dem.

I kombination med ”Augmented reality”, förstärkt eller utökad verklighet, där lager av information läggs ovanpå det du kan se med ögonen blir den kroppsnära IT:n än kraftfullare.

Titta på ett hotell. Glasögonen känner igen hotellet och hämtar behövlig information via internet, visar vilka lediga rum som finns och vad de kostar. Boka och betala (genom röststyrning) ett rum. Du får en kod dig tillsänd i något format som du sedan använder för att öppna dörren till ditt rum. Du har inte varit i kontakt med någon mänsklig individ.

Detta är ett exempel på hur tekniken inte bara förändrar den enskilda personens dagliga liv, utan också förändrar arbetslivet. Några av de arbetsuppgifter som tidigare gjordes av anställda på hotellet i exemplet ovan behöver inte längre människor för att utföras. Arbetsmarknaden förändras. Kanske rummet städas av en robot efter det att du checkat ut.

Precis som fler och fler jobb som bygger på muskelstyrka bytts ut mot maskiner håller fler och fler jobb som byggt på hjärnans hittills unika förmåga på att ersättas med maskiner. De arbetsuppgifter som blivit möjliga att ersätta med maskiner har blivit mer och mer avancerade; beräkningar, konstruktioner, översättningar, aktiehandel m.m. Uppgifter som tidigare krävde människor med långa och avancerade utbildningar håller gradvis på att ersättas med mer och mer datorkraft.

Andrew McAfee, verksam på Massachusetts Institute of Technology (MIT), uttrycker denna övergång så här:

Den teknologiska utvecklingen under industrialiseringen hjälpte oss att övervinna våra musklers begränsningar.
Den digitala teknikutvecklingen hjälper oss att övervinna våra hjärnors begränsningar. (Min översättning)

Det är inte längre bara i tillverkningsindustrin som människor ersätts av maskiner. Även i tjänstesektorn och i den än mer intellektuella sektorn sker denna övergång.

Men, McAfee drar det ännu länge. Med utvecklingen inom det som kallar Artificiell Intelligens (AI), där datorerna inte bara gör rutinuppgifter utan börjar ”tänka själva”, svara på frågor, förstå talat språk, dra slutsatser, sammanfatta information, utveckla sin egen funktionalitet m.m. kommer fler och fler yrken, även sådana som vi idag kanske betraktar som framtidsyrken att kunna ersättas med maskiner.

Så här skriver McAfee tillsammans med Erik Brynjolfsson i boken ”Race against the machine”:

The AI revolution is doing to white collar jobs what robotics did to blue collar jobs.

Detta är en del i det som McAfee och Brynjolfsson beskriver som ”den andra maskinåldern” (i boken med samma namn). En tid när den digitala teknikutveckling verkligen tar fart (det vi sett hittills är bara början) i en exponentiell utvecklingshastighet som dels liknar men som också bygger vidare på den redan exponentiella utveckling som den ”första maskinåldern” (industrialiseringen) innebar.

Den här utvecklingen pekar tydligt mot behovet av att rusta barn och unga med helt nya kompetenser. Kanske mindre och mindre inriktade mot ett specifikt yrke. Att ett yrkesliv innebär EN karriär inom ETT yrke blir nog inte lika vanligt. Istället kanske ett yrkesliv kommer att innehålla ett antal perioder inom olika yrken.

Tekniken förändrar samhället och konsumtionen

Upplösningen av gränserna mellan producent och konsument och önskan att äga eller bara nyttja unika saker, framför det massproducerade, skapar även det en grogrund för behov av nya kompetenser.

3d-skrivaren är ett bra exempel. För några år sedan närmast en fantasiprodukt. Idag tillgänglig för vem som helst att köpa för rimliga pengar. Med en 3d-skrivare, en dator och diverse lämpliga program kan du ikläda dig alla roller i en produkts resa från idé till färdigmonterad slutprodukt. En dörrknopp får tjäna som exempel.

Du vill byta ut dörrknoppen på din garderob. Du designar och konstruerar den i lämpliga program, du skriver ut den i din 3d-skrivare, du monterar den och allt är klart.

I det samhälle vi vant oss vid att leva i och tänka kring utförs alla dessa olika moment av olika personer. Någon designar, någon konstruerar, någon tillverkar, någon transporterar, någon lagerhåller, någon säljer, någon köper och någon monterar den. I en värld där istället konsumenten själv blir producenten. Är det längre meningsfullt med en skola som har som mål att utbilda människor till att utföra endast ett av momenten i produktens rörelse från idé till att vara färdig för användning?

Entreprenöriellt lärande ger möjlighet att utbilda enskilda individer i att behärska hela eller större delar kedjan.

En invändning mot detta framtidsscenario skulle exempelvis kunna vara att det ändå behövs personer som förser oss med råvaran som behövs för att kunna skriva ut saker med vår 3d-skrivare. Självklart kan det vara så. Men i en värld av allt mer sofistikerad robotteknik och där det på allvar planeras – eller om detta redan finns – att leverera pizza med GPS-styrda så kallade ”drönare” (vilka redan finns för hemmabruk. Jag hörde ett radioreportage där drönare beskrevs som en av ”årets julklappar i U.S.A. 2014) är det inte orealistiskt att tro att leveransen av råvaran till din skrivare kommer från en så gott som helautomatiserad fabrik levererat av en självkörande bil eller av en drönare.

Övergången från konsument till producent syns också tydligt i de delningskulturer som internet och de sociala medierna gett upphov till. Ladda ner musik, gör en remix och ladda upp. Skriv en text på Wikipedia som någon annan fyller på och en tredje infogar i en systematisk ordning. Googla fram ett recept, bland hundratals, på just den maträtt du är sugen på idag. Gör en liten variation av receptet. Dela vidare och bidra med en ny liten del i den globala kunskapstillväxten om hur man lagar just den maträtten.

Från vertikal till horisontell delning

I beskrivningen ovan syns delningen som en delvis nu kultur. Men, egentligen har den alltid funnits. Kunskapernas delas idag precis som de gjorde i bondesamhällets byar. Skillnaden är mediet och skillnaden är riktningen. Det var i byarna och i familjerna som kunskapen delades. Skolan var för inte alltför länge sedan bara till för några få. Att kunskaperna delades i byn var lika med överlevnad. Generation för generation. Vertikalt. Den vertikala delningen var även modellen för mästarens upplärning av gesällen och för prästens undervisning av församlingen och konfirmanderna.

Detta blev sedermera även skolans modell. Från läraren till eleven. Från en som ägde kunskap till en som behövde den för sin framtid.

Idag delas också kunskaperna. Kanske inte för överlevnad men som en del i ett nytt samhälle. Den stora skillnaden är riktningen, och omfattningen. Från den vertikala riktningen, genom generationerna, till den horisontella. Mellan människor som skapar och lär. I sidled. Med andra. Med vem som helst. När som helst. Nya kunskaper bildas och växer i samarbeten.

Denna nya form för spridning, delning och generering av både kända och av nya kunskaper påverkar både skolans uppdrag, skolans arbetsformer och samhällets och yrkeslivets förväntningar på framtidens medborgare. Samarbete handlar inte bara om att lösa en uppgift tillsammans. Det handlar också om att tillsammans bilda ny kunskap som leder utvecklingen framåt.

Slutsatser så långt

Vi lever i ett samhälle i stark utveckling och förändring. Även arbetsmarknaden förändras. Den tekniska utvecklingen är en del i utvecklingen och förändringen. Nya kulturer förändrar synen på kunskapsbildning

Detta kräver i sin tur förändringar i skolan.

Till del två: Den entreprenöriella eleven

Annonser