Entreprenöriellt lärande i fritidshemmet

Jag ska inte påstå att fritidshemmet är mitt specialområde. Snarare tvärtom. Det är en del av vårt skolväsende som jag nästan inte haft någon direktkontakt med. Som mest kan jag kanske kalla mig en ”betraktare” av diskussionerna kring ”fritids” innehåll, organisation och av dess framtid. Som verksamhetsutvecklare har jag fått förmånen att arbeta med att hitta formerna för hur ett systematiskt kvalitetsarbete på ett naturligt sätt ska kunna innefatta även fritidshemmet. Det är genom detta arbete som mitt intresse har väckts.

I skollagen läser vi följande:

Fritidshemmet kompletterar utbildningen i förskoleklassen, grundskolan, grundsärskolan, […]. Fritidshemmet ska stimulera elevernas utveckling och lärande samt erbjuda dem en meningsfull fritid och rekreation. (Skollagen 2010:800)

Frågan som reser sig kring begreppet ”kompletterar” är intressant. Varför ska fritidshemmet komplettera skolan? Kan de inte komplettera varandra? Här dyker frågan om profilering upp. Ska fritidshemmet och skolan vara två integrerade delar av samma helhet, som överlappar och går in i varandra, eller ska fritidshemmet framstå som ”något annat” än skolan och skolan framstå som ”något annat” än fritidshemmet? I diskussioner med fritidspedagoger och rektorer framstår denna fråga ibland som outredd. Vad tycker vi egentligen?

Ett citat ur Lgr11 som gäller både skola och fritids:

En viktig uppgift för skolan är att ge överblick och sammanhang. Skolan ska stimulera elevernas kreativitet, nyfikenhet och självförtroende samt vilja till att pröva egna idéer och lösa problem. Eleverna ska få möjlighet att ta
initiativ och ansvar samt utveckla sin förmåga att arbeta såväl självständigt som tillsammans med andra. Skolan ska därigenom bidra till att eleverna utvecklar ett förhållningssätt som främjar entreprenörskap. (Läroplan för grundskolan, förskoleklassen och fritidshemmet Lgr11)

När jag var barn fanns inte fritids. Vi gick hem efter skolan. Och vad gjorde vi? Vi gjorde allt som vi inte gjorde i skolan. Vi byggde, vi konstruerade, vi lekte, vi lärde oss nya saker, vi spelade spel och mycket, mycket mer. Gemensamt för aktiviteterna vi höll på med var lust, intresse, glädje och lärande. Herregud vad vi lärde oss mycket. Vi lärde oss samarbete, vi uppfann, vi tog initiativ, vi planerade och genomförde och vi tränade inte minst på uthållighet. Många aktiviteter tog enorm tid, minns jag. Varje dag efter skolan i flera veckor för att bygga upp en komplicerad lek.

Vi utvecklade kort och gott våra entreprenöriella kompetenser. Hemma alltså, inte i skolan. Där förekom de absolut inte.

Ett exempel bland många: Vi kom på idén att vi skulle bygga något som liknade enarmade banditer (kanske inte så politiskt korrekt idag men detta var på 70-talet…) i papperskartonger. Man la i ett mynt i ena änden och ibland kom det ut fler mynt i andra änden, oftast inga alls. Tyngdlagen bestämde. Mynten åkte på banor av kartong inne i manicken. När tillräckligt många mynt landat på en viss avsats inne i kartongen gav den vika och vinsten betalades ut. Vi byggde kanske 10-15 stycken och hade i ett rum. Detta höll vi säkert på med i flera veckor. Även idag, snart 40 år senare, minns jag ganska detaljerat upplevelsen av dessa konstruktioner och känslan av framgång när de fungerade. Och detta är bara ett exempel bland mängder av projekt som jag, min bror och mina kompisar hittade på, planerade, genomförde och utvecklade.

Idag ser jag fritidshemmet som en av de bästa arenorna för entreprenöriellt lärande. Att kunna hitta på, planera och förverkliga sina idéer tillsammans med kompisar. Det kan vara att bygga saker, att leka, att hitta på nya lekar, att spela spel, att skapa egna spel, att samtala och fantisera, att läsa, att prata om det man läst, att upptäcka och att uppfinna. Det kan vara inne eller ute, IRL eller on-line, ensam eller tillsammans. Allt detta i en verksamhet som syftar till lärande och till utveckling men som inte styrs av kursplaner eller av timplaner. I en verksamhet där vuxna kan stötta och coacha vid behov, där det finns material, där det finns lokaler, där det finns barn med samma intressen som jag själv, där det finns tid.

Jag tror inte på skola och fritids som två verksamheter som ska profileras genom olikheter. Jag vill se hela dagar som ger utrymme för barnen att göra många olika saker eller för att koncentrera sig på en enda sak, ett projekt eller en idé, under flera dagar, eller till och med veckor. Jag tror därför att behovet av lokaler där saker kan få stå kvar framme under en längre tid är stort.

Jag har en film här på min blogg som handlar om ”Tinkering schools” (klicka på länken – öppnas i ett nytt fönster) där barnen konfronteras med spännande material och med entusiastiska kamrater och vuxna. När jag tänker tillbaka på min barndom såg mycket ut så här. Jag vill också att fritids ska vara såhär.

Jag vet att fritidshemsdebatten idag mycket handlar om stora barngrupper, om lärarlegitimationer och om bristande resurser. Frågan är vad som är vägen ur detta? Jag tror på en ständig utveckling av innehållet, av pedagogiken och på att skola och fritids ömsesidigt ska komplettera varandra och ge möjligheter för varandra att finna gemensamma arbetssätt. Då får fritidshemmet sin givna roll i framtidens skola. Inte genom att vara skilda verksamheter som definierar sina egenarter genom att utveckla sina särarter.

Precis som jag tidigare skrivit om hur jag ser utbildning som mer av ett mind-set än som en tids- och rumsavgränsad undervisningsaktivitet är utvecklandet av entreprenöriella kompetenser en ”24-7-uppgift”. Det är inte något som pågår under en begränsad del av dagen, av året eller av livet. Där kommer fritids in i bilden. Tillsammans med skolan, med leken, med hemmet och med idrottsföreningen. En av de bästa arenorna för entreprenöriellt lärande.

Annonser