4. Organisera för entreprenöriellt lärande

Om en skola ska kunna ta steg mot att utveckla det entreprenöriella lärandet enligt kapitel 3 – ”Den entreprenöriella undervisningen” behövs en organisation som stödjer detta arbete.

En organisation som skapar så goda förutsättningar för entreprenöriell undervisning som möjligt. ”Verkligheten är verkligheten”, så det perfekta tillståndet kanske aldrig inträffar. Men, så långt det är möjligt; organisera för entreprenöriellt lärande.

Nedan beskriver jag fyra, mer eller mindre inbördes beroende, grundfundament i en inre organisation skapad för att stödja en entreprenöriell undervisning. För min inre bild ser jag en grundskola. Ni som jobbar på gymnasiet får kanske formulera om en eller annan sak i texten för att det ska bli tillämpligt för er.

Arbetslag

Ett arbetslag är en grupp lärare som har ett gemensamt ansvar för en avgränsad grupp elever.

Hur många lärare och hur många elever är då lagom för ett arbetslag? Det finns självklart inget exakt svar på detta men en måttstock som jag själv har använt är att arbetslaget inte ska vara större än att alla lärare regelbundet träffar alla elever i undervisningssituationer och vice versa, självklart. Alla elever har alla lärare i arbetslaget som undervisande lärare. Kanske inte hela tiden eller ens mycket, men regelbundet. Ett arbetslag bör heller inte vara för litet, självklart. Två personer är inget lag. Skulle jag säga.

I arbetslaget ska också så många som möjligt av de ämneskompetenser som krävs för den aktuella skolformen eller stadiet finnas. Detta kan vara en ganska stor utmaning och det är kanske svårt att nå ända fram. Ofta dyker nog de största utmaningarna upp när det gäller de praktiska och estetiska ämnena och språkundervisningen. Att alla arbetslag i grundskolans äldre årskurser (exempelvis) kan ha en ”egen” musiklärare och en ”egen” fransklärare är nog ovanligt. Men, målet är att komma så nära detta som det är möjligt. Omvänt ska också varje lärare (även om de till del ”lånas ut” till andra arbetslag) ha så mycket tid det bara är möjligt i ”sitt” arbetslag. Det är viktigt att rektor är noga med att alltid ha detta mål i sikte vid rekryteringar och vid organisationsbeslut.

Ett arbetslag i en entreprenöriell organisation har ett helhetsansvar för sina elevers utbildning, undervisning och utveckling. Detta innebär att de gemensamt planerar, genomför och följer upp undervisningen med fokus på elevernas lärande. Varje lärare ansvarar för expertisen, ämnesstoffet och undervisningen i sitt/sina ämnen, detta är viktigt – det får inte bli så att alla undervisar i allt – men den vardagliga och lärande gemenskapen, där resultaten av undervisningen, elevernas lärande, görs synligt och där reflektionerna som utvecklar undervisningen sker är arbetslaget.

För detta krävs tid. Avsätt flera timmars gemensam planerings-/reflektionstid för arbetslaget varje vecka. Detta är en absolut grundförutsättning.

En risk som finns inbyggd i denna organisation är att samarbetet mellan lärare som undervisar i samma ämne kommer i skymundan. Organisera därför även för kollegialt lärande i ämnesgrupper. Regelbundet och med tydliga syften. Men, arbetslaget är den gruppering som bedriver själva undervisningen. Ämnesgrupperna är till för kollegialt lärande och för ämnesdidaktisk utveckling.

Lokalerna

För att ett arbetslag ska kunna fungera så som beskrivs ovan och för att alla beståndsdelar i den entreprenöriella undervisningen ska kunna finnas ständigt närvarande måste det finnas lokaler som är anpassade för detta.

Arbetslagen behöver förfoga över egna lokaler, där inga andra elever är. (Även här kan det bli svårt i schemaläggningen, ibland, men målet är; helt egna undervisningslokaler). Självklart kan inte varje arbetslag ha en egen slöjd-, hemkunskap-, eller musiksal på varje skola, men det går kanske att skapa lokaler som ger möjligheter till visst praktiskt skapande. Specialsalar behöver dock säkerligen samutnyttjas på skolan, i de allra flesta fall.

De undervisningslokaler som arbetslaget förfogar över själva ska ge möjligheter till flexibla möbleringar och till varierande arbetssätt; grupparbeten, föreläsningar, enskilt arbete etc. Lokalerna ska också ge möjlighet för möbleringar att stå kvar och för elevarbeten under arbete att stå kvar. Det ständiga fram- och tillbakaplockandet av stolar, bord, utrustning, elevarbeten m.m. är bara tidstjuvar. Inget annat.

Schemat

När arbetslagen är organiserade enligt ovan och förfogar över egna lokaler – också enligt ovan – ges möjligheter att arbeta flexiblare med det vi alltid kallat för ”schema”. Någon form av dokumenterad beskrivning av ”när, vad och var” för eleverna behöver alltid finnas. Men, det som inte stämmer överens med den entreprenöriella undervisningen är att det ser exakt likadant ut över ett helt läsår eller en termin och att det alltid är indelat i samma ämnen, som studeras vid samma tidpunkt i samma grupperingar varje vecka.

Schemat beror av arbetslagets planering av undervisningen, inte tvärtom. Långa pass, korta pass, ”temaveckor”, elevens val, tid för ämnesövergripande arbete, seminarier, åldersblandat, åldershomogent, ”basgrupper”, lärare undervisar tillsammans, lärare undervisar själva, enskilt arbete, gemensamma redovisningar, studiebesök etc. Allt ska vara möjligt. Förutsättningarna ska finnas.

Arbetslagsorganisationen och lokaltillgången ger förutsättningar för detta. En planering av undervisningen som utgår från målen för lärandet och från olika elevers eller olika grupper av elevers olika ”startpunkter” och behov skapar en ny syn på begreppet schema.

Även vad det gäller schemat är de praktiska och estetiska ämnena en utmaning. Det enkla tipset är en schemaläggningsklassiker; ”blockläggning”. Arbetslag A har tillgång till musiksalen och musiklärare hela tisdag förmiddag. Arbetslag B tisdag eftermiddag etc. Samtidigt kanske möjligheten att få träna (fördelad övning nämnde jag i del 3.) på sina gitarrackord mellan dessa tillfällen, men det kräver kanske inte en fullt utrustad musiksal utan kan lösas på annat sätt.

Även graden av struktur i schemat måste ”angripas” på samma sätt som de entreprenöriella kompetenserna i övrigt. Formativt och med utgångspunkt i elevernas proximala utvecklingszoner. Om man önskar en större frihet och flexibilitet behöver arbetslaget, lärare och elever, tillsammans utveckla sin egen förmåga till att organisera och hantera detta gradvis. Vad fungerar, vad fungerar inte, leder detta oss mot vårt mål?

Dessutom kan det alltid finnas enskilda elever som har större behov av en tydligare struktur. När vi införde flexibla scheman på min tidigare skola sa jag att ”för vissa elever kommer det att räcka med en ”post-it-lapp” där det står ”kom ihåg att göra färdig SO-arbetet tills på fredag” för att orientera sig medan andra elever kommer att behöva ett tydligt schema med när-var-hur beskrivet för varje aktivitet under hela veckan”. Detta visade sig stämma. En grundprincip är att alla elever har en – för dem – fungerande planering för varje vecka, eller annan lämplig tidsrymd.

I detta arbete har mentorn en nyckelroll.

Mentorskap

I en entreprenöriellt organiserad skola är en del av de strukturer som skapat ramverket för uppföljning av varje elev delvis uppbrutet. Det är exempelvis inte lika tydligt att schemat säkerställer att alla elever arbetar regelbundet och tillräckligt mycket med alla ämnen. Det är inte säkert att alla redovisar sina kunskaper, på ett eller annat sätt, vid samma tidpunkt. Klassen blir heller inte en lika självklar gruppering där struktur i form av gemensamma undervisningsaktiviteter genomförs. Det förekommer olika elevkonstellationer vid olika tillfällen.

Det är heller inte så att alla elever orienterar sig i en entreprenöriellt organiserad skolvardag med samma lätthet. Vissa elever behöver mycket stöd i strukturen.

Alla strukturer som tas bort måste ersättas med andra. En entreprenöriellt organiserad skola är inte en skola utan struktur. Det är en skola med andra strukturer än de traditionella.

Ett sätt att skapa en ny struktur för att säkerställa alla elevers rätt till utbildning och för att systematiskt kunna följa upp elevens totala kunskapsutveckling och utveckling i övrigt är att inrätta ett system med mentorer. Varje elev har en mentor och varje lärare i arbetslaget är ansvarig för ett antal mentorselever. Varje vecka behöver det finnas tid för mentorssamtal, för uppföljning av varje enskild elevs pågående skolarbete. Och för individuella avstämningar av planeringen för kommande.

Dessutom genomför mentorn samtal med eleven, gör genomgångar av ”läget” i olika ämnen, i olika arbeten etc. Mentorn ansvarar för att elevens totala skolgång fungerar. Mentorn är ansvarig för kontakten med hemmet, genomför utvecklingssamtalen, ansvarar för att samordna arbete kring särskilt stöd, tar upp elevens situation, behov eller utveckling med de andra i arbetslaget etc.

Läs gärna även mina inspirationstexter om entreprenöriellt lärande i fritidshemmet och i särskolan.