En statlig skola – vad innebär det egentligen?

I skoldebatten är frågan om skolan ska vara kommunal eller statlig ständigt närvarande. Jag tycker på många sätt att den tyvärr är kraftigt förenklad. För det första har grundskolan eller de tidigare skolformer som motsvarar denna aldrig varit helt statliga. (Så slagorden om att ”återförstatliga” skolan är därmed helt enkelt inte korrekta. Driften av grundskolan och dess föregångare har alltid varit ett delat ansvar mellan stat och kommun – och en gång även kyrkan, för den delen.) Detta innebär att ett förstatligande av skolan skulle vara ett experiment helt utan förebild i Sverige. Det finns faktiskt ingen som vet om det skulle fungera bättre än den organisation som gäller idag. Förslaget bygger därmed på åsikter, inte på fakta. Och det skulle vara ett experiment i megaformat (mer om detta nedan).

Dessutom tycker jag att förespråkarna av den statliga skolan alltför lite beaktar den nuvarande organisationsformens roll i vårt lands styrsystem. De stora leverantörerna av välfärdstjänster såsom vård, skola och omsorg är kommuner och landsting. Denna decentralisering är en grund i det svenska samhällsbygget med ett omfattande lokalt politiskt inflytande på de offentliga tjänster som allra närmast berör invånarna. Detta är ett av mina argument för att bibehålla det kommunala huvudmannaskapet. Den grundläggande demokratiska idén om att beslut ska fattas så nära dem som berörs som möjligt.

Mitt andra huvudargument mot att skolan förstatligas är att omfattningen av den organisatoriska förändring som skulle krävas för att göra skolan helt statlig, det vill säga att det ansvar som i dag tas av kommunerna som huvudmän helt förs över till staten, är så enorm i sin omfattning att riskerna med detta omöjligt kan stå i proportion till de vinster som eventuellt kan uppstå.

Vi ponerar att det är grundskolan och gymnasieskolan (och därmed rimligen även förskoleklass, fritidshem, grundsärskola och gymnasiesärskola) som i första hand är föremål för tankarna kring ett förstatligande. Detta skulle då innebära följande (utifrån vad jag kunnat utläsa och räkna ut från offentlig statistik):

  • Att (i runda tal) fler än 100.000 kommunalt anställda lärare skulle få en ny arbetsgivare. (Källa: Skolverket. Det är dock svårt att räkna ut en exakt siffra, bl a beroende på att lärare kan arbeta i flera skolformer samtidigt). Till dessa kommer sedan andra personalkategorier, som elevhälsa och elevassistenter, till exempel.
  • Att en ny myndighet skulle startas, som då skulle anställa dessa fler än 100.000 personer. (Som jämförelse så har polisen, den idag törsta myndigheten, ca 30.000 anställda).
  • Denna nya myndighet behöver sedan ”ta över” eller nyanställa ”kringpersonal”; administratörer, ekonomer, HR-personal, chefer, IT-specialister, vaktmästare etc. Hur många? Svårt att säga; minst 10.000 personer troligtvis… (en administratör på varje skolas expedition blir sammanlagt ca 5.000 personer).
  • Den nya myndigheten måste ju också skaffa lokaler att bedriva sina skolor i. Frågan är hur? Kommunerna äger ju oftast dessa idag (själva eller via kommunala bolag) och det finns ca 5.000 kommunala skolor i Sverige (källa: Skolverket). Kanske kan staten köpa dem av kommunerna. Jag kan inte alls räkna ut säkert vad detta skulle kosta men det rör sig säkerligen om flera hundra miljarder kronor. (Om varje skola i genomsnitt kostade 50 miljoner (vilket nog är lågt räknat, jämfört med vad det kostar att bygga nya skolor) skulle totalsumman bli 250 miljarder).
  • Sedan ska denna myndighet finansieras. De resurser som skulle föras över från kommunerna till staten uppgår till ca 150 miljarder kronor per år (då även inräknat de bidrag som kommunerna betalar ut till de fristående. Källa: Skolverket). En del av detta utgörs förvisso av statsbidrag idag, svårt att säga exakt hur mycket, men det är en mindre del.
  • För att göra detta krävs vad jag kan förstå en s.k. skatteväxling. Kommunalskatten skulle behöva sänkas uppskattningsvis med ungefär 6-7 kr (beräknat utifrån Lerums kommuns kostnader och skatteintäkter) och denna skatt skulle istället tas ut av staten. Dock finns idag ingen statlig skatt på inkomster som alla inkomsttagare betalar. Så hur detta skulle gå till, vilken statlig skatt som kommunalskatten skulle växlas över till, kan jag inte räkna ut.
  • Ok – när den här växlingen är gjord kommer nog de flesta av Sveriges 290 kommuner att behöva organisera om sig. Grundskolan och gymnasieskolan kan motsvara ca en tredjedel av en kommuns verksamhet. Detta betyder att en betydande del av den personal i de kommunala förvaltningarna som arbetar med ekonomi, personal, fastigheter, IT, HR-frågor etc. behöver sägas upp, när en stor del av arbetsuppgifterna och skatteintäkterna som bekostar dessa försvinner. Troligen skulle många kommuner därmed behöva göra förändringar sin förvaltningsstruktur och även i sin politiska organisation (eventuella ”skolnämnder” och liknande försvinner ju).

Sammanfattningsvis kan jag inte tro att de högst eventuella fördelar som en statlig skola skulle innebära för eleverna kan motivera omfattningen på de organisatoriska förändringarna som beskrivs ovan eftersom, som nämns inledningsvis, vi faktiskt inte har en aning om det kommer att fungera. Eftersom det aldrig varit så här tidigare.

(Ni får ta alla siffror med en viss nypa salt. Det är svårt att räkna ut sådant här helt exakt bara genom att ”googla” fram statistik. Men storleksordningarna ska stämma.)

Annonser