Dags för en verklig karriärtjänstreform

Om läraryrket ska bli attraktivare för blivande lärare, alltså för de som sitter och funderar på vilken högskoleutbildning och framtida yrkeskarriär de ska välja, så tror jag att karriärmöjligheter faktiskt kan vara en viktig beståndsdel. Jag tror inte att det är lika lockande att se framför sig att göra ungefär samma arbetsuppgifter under ett helt yrkesliv, med ”bara” löneökningen som ”karriär”, som att få möjligheter att få söka nya tjänster med utökade ansvar och med detta även få en högre lön. Hur givande än läraryrket är, vilket ju de som provat vet. Jag tänker mer på de som ska välja att bli lärare, de vill kanske ha något mer att sträva efter, om de väljer läraryrket. Men, självklart kan jag ha fel. Detta är bara en tanke, en idé.

Individuell lönesättning är ganska bra på flera sätt, är min erfarenhet, även om det är väldigt svårt att tillämpa. Men det kan heller inte vara hur stor spridning som helst mellan högst och lägst, det är inte bra för det kollegiala samarbetet, om inte annat. Det vi ser idag, med statligt finansierade lönepåslag grundade i bedömd skicklighet, kan inte vara förändringar som leder oss åt något bra håll. Vi hör redan att lärare säger upp sig i frustration och jag tror också att jag hört, om det inte hänt ännu kommer det nog snart som ett brev på posten, att föräldrar vill ha en särskilt skicklig (helst också förste-) lärare till sina barn…

Det som gjorts hittills är halvmesyrer. Dags att genomföra en verklig karriärreform.

Det är dags att överge den ”platta” organisationsidén och inrätta permanenta karriärtjänster med tydliga befattningar där andra ansvar än undervisning ingår (men bara till del av tjänst, huvuduppdraget ska fortsatt vara undervisning). Dessa övriga uppdrag och ansvar ska vara tidsatta och motsvara en tydligt specificerad minskning av undervisningstiden per vecka.

Exempel skulle kunna vara 1:e-lärare med utvecklingsuppdrag, ämnesansvarig lärare eller arbetslagsledare. Dessa ska kunna finnas på alla skolor (utom de allra minsta kanske), i förhållande till elevantalet, och ha samma förutsättningar på olika skolor, i olika kommuner. Lägg därtill specialpedagogtjänster, biträdande rektorer, lektorer och slutligen rektorstjänster så finns det ett urval av befattningar att ”sträva” efter om man som lärare, efter ett antal år vill ”komma vidare”. Det är också viktigt att det ställs högre kompetenskrav (ex. Master, Lic, FD, skolledarutbildning…) på karriärtjänsterna och att de automatiskt förflyttar en till en ny lönebox (eller vad det kan heta i olika kommuner). Tjänsterna ska sökas öppet, i konkurrens. Den individuella lönesättningen kvarstår, men ”inom” de olika befattningar och då kanske inte med riktigt lika stora skillnader mellan lärare med samma utbildning, ansvar och arbetsuppgifter som man kan se idag.

En bra ingångslön och en bra introduktionsperiod är andra beståndsdelar i min bild. Kanske, som någon föreslog men minns inte vem, någon form av ”AT-lärare”, med efterföljande tilldelning av legitimation; efter examen och godkänd allmäntjänstgöring under ett år. Då kommer också den första lilla automatiska löneökningen…

Detta innebär också att det inte alls betyder att man är oskicklig bara för att man inte är förstelärare eller fick ta del av något statligt lönelyft. Alla lärare ska vara bra och att fortsätta att vara ”vanlig” lärare ska vara ett val man gör; att man vill fortsätta att arbeta uteslutande med undervisning. För att man trivs, är stolt över sin yrkeskunskap och tycker att jobbet är stimulerande. Det får inte betyda att att man är någon form oskicklig lärare eller ”sistelärare”.

Ytterligare en positiv effekt av min strålande idé är att det blir en mer naturlig karriärväg fram till att bli rektor (om nu någon går runt och drömmer om det…), där man kan ta det lite mer stegvis. Detta skulle då även kunna påverka möjligheterna att bemanna rektorstjänster i framtiden – det är inte bara lärare det är brist på.

Dessutom löser det den eviga frågan varför inte fortbildning automatiskt lönar sig i pengar. Individuell lönesättning bygger på output, inte input och därför finns det inte någon direkt koppling mellan utbildning och lönenivå. Med ett karriärtjänstsystem liknande mitt förslag kopplas karriärtjänster till högre utbildningskrav men då också till en högre lön.

Pengarna som ska in i detta system är till att börja med de som idag går till nuvarande karriärtjänster och till LLL.

Ok. Det finns säkert massor med argument mot detta. Jag väntar med spänning.

Annonser