Betyg och legitimation

Det florerar många nyheter i media, åsikter och tankar kring vem som ska eller som får sätta betyg i skolan. Kopplat till legitimationskravet för lärare. Tyvärr finns det några felaktiga föreställningar som bitit sig fast i debatten.

Här är ett försök att beskriva hur man bör tänka utifrån lagstiftningen.

Lärarlegitimationen

Legitimationskravets huvudsyfte är inte att bestämma vem som får besluta om betyg. Så låter det ibland. Legitimationen styr istället i första hand rätten att få bedriva undervisning och att få anställas utan tidsbegränsning.

Skollagens 2 kap.

13 § Endast den som har legitimation som lärare eller
förskollärare och är behörig för viss undervisning får
bedriva undervisningen.

20 § Endast den som har legitimation får anställas som lärare
eller förskollärare i skolväsendet utan tidsbegränsning.

(Det finns några formella undantag för vissa kategorier lärare, jag lämnar dem därhän, för de är väl kända för dem det berör.)

Observera att det är huvudmannen som formellt anställer personal. Att rektor och förskolechef sedan fått detta delegerat till sig fråntar inte huvudmannen sitt ansvar. Det bör alltså finnas riktlinjer och uppföljning kring att anställningar sker på ett korrekt sett av de som fått ansvaret delegerat till sig. Inte minst om man anställer icke legitimerade lärare (se mer nedan).

Undervisningen

Det är alltså bara legitimerade, behöriga lärare som får bedriva undervisning. Men, om det inte finns någon att få tag på, då? Undervisning måste ju fortfarande ges till eleverna.

Först och främst kan man låta en lärare som har legitimation, men inte rätt ämnesbehörighet, undervisa. Denne får sätta betyg själv (mer om detta senare).

Men annars; då får man anställa en lärare som inte har legitimation – tidsbegränsat, OBS! – men man kan inte anställa vem som helst. Detta är något som jag tycker nämns för lite. Man får faktiskt inte bara ”ta någon från gatan”, som vi skojar om ibland. Det finns krav på kompetens ändå. (Sedan vet jag hur svårt det kan vara att hitta någon ibland, självklart. Jag har ju varit rektor ganska länge…)

Skollagens 2 kap.

18 § Om det inte finns någon att tillgå inom huvudmannens
organisation som uppfyller kraven enligt 13 § eller om det
finns något annat särskilt skäl med hänsyn till eleverna eller
barnen, får en annan lärare eller förskollärare bedriva
undervisningen. En sådan lärare eller förskollärare ska
1. vara lämplig att bedriva undervisningen, och
2. i så stor utsträckning som möjligt ha en utbildning som
motsvarar den utbildning som är behörighetsgivande.

En person som avses i första stycket får bedriva undervisning
under högst ett år i sänder.

Det framgår tydligt att den som anställs istället för en legitimerad lärare ska vara lämplig och ha någon form av utbildning som bedöms vara tillräcklig för att kunna undervisa. Ämneskunskaper är självklart ett grundläggande krav. Observera också att det står ”och”. Det räcker alltså inte bara att vara ”lämplig” eller att ”bara” ha en adekvat utbildning.

Om dessa krav är uppfyllda så får denne lärare bedriva undervisning, under en begränsad tid. Och med undervisningen följer att man i förekommande fall även ska besluta om betyg.

Betygsättningen

Det är alltså den eller de som bedriver undervisningen som ska sätta betyg, oavsett om de är legitimerade eller inte.

Skollagens 3 kapitel

16 § Betyg ska beslutas av den eller de lärare som bedriver
undervisningen vid den tidpunkt när betyg ska sättas.

Kom då ihåg att den icke legitimerade läraren som anställdes ska vara lämplig och ha en rimlig utbildning. Läraren ska alltså ha kompetens nog att genomföra undervisningen i enlighet med författningarna, precis som en legitimerad lärare hade gjort. Om detta inte fungerat blir det svårt att ordna en rättssäker betygsättning. Men, då är inte problemet regleringarna kring legitimation kontra betyg utan att en lärare som inte klarar av jobbet, alternativt inte fått tillräckligt mycket stöd, har anställts och tillåtits bedriva undervisning.

Ytterst ansvarig för att besluten om betyg fattas på ett riktigt sätt är alltid rektor (dock kan inte rektor ifrågasätta en bedömning och ändra ett betyg av den anledningen).

Om en icke legitimerad lärare anställs bör rektor omgående se till att denna blir tydligt introducerad i bedömning, dokumentation och betygsättning (och mycket annat självklart). Sedan finns det ju icke legitimerade lärare som under längre tid har tillägnat sig stor erfarenhet av läraryrket, och detta innefattar säkerligen ofta goda kunskaper även om betygsättning.

Skollagens 3 kapitel

14 § Rektorn ska se till att betyg sätts i enlighet med denna
lag och andra författningar.

Men, rektor kan inte själv besluta om betyg mer än i vissa undantagsfall. Under denna länk finns en bra artikel som reder ut alla missförstånd som florerat kring detta.

Men, då så: Om den undervisande läraren inte är legitimerad. Vad händer då?

Först och främst är det viktigt att minnas att rätten att självständigt besluta om betyg inte är kopplat till behörigheten utan till legitimationen. En lärare som är legitimerad men för tillfället undervisar i något ämne hen inte är behörig i får besluta om betyg själv (som redan nämnts ovan). En icke legitimerad lärare som är ämnesbehörig får däremot inte besluta om betyg själv. Tanken bakom detta, om jag förstått lagstiftarens intentioner rätt, är att betygssättning och bedömning anses vara en ”allmän” kompetens som följer med lärarutbildningen, yrkesutövningen och legitimationen och inte direkt är kopplad till ämneskunskaperna. Detta kan man självklart fundera över, men så är det.

Om den undervisande läraren inte har legitimation så gäller följande:

Skollagens 3 kapitel

(16 § forts.) Om läraren eller lärarna inte är legitimerade, ska beslutet
fattas tillsammans med en lärare som är legitimerad. Kan
dessa inte enas ska betyget beslutas av den legitimerade
läraren under förutsättning att han eller hon är behörig att
undervisa i det ämne som betyget avser. I annat fall ska
betyget beslutas av rektorn.

Då ska alltså betyget sättas tillsammans med en annan lärare (legitimerad sådan). Inte av någon annan, som jag hör ibland.

Det är av yttersta viktigt att den undervisande (men icke legitimerade) läraren bedrivit en undervisning och byggt upp ett solitt och dokumenterat bedömningsunderlag som hen kan beskriva och diskutera med den legitimerade läraren, som då i första hand (enligt min bedömning) ska bedöma att bedömningen är korrekt underbyggd och att resonemangen bakom betygsättningen är i enlighet med författningarna – inte på egen hand sätta sig och bedöma varje elev på nytt.

Om de två lärarna är oense beslutar dock den legitimerade läraren, om hen är behörig i ämnet. Detta är intressant. Plötsligt blir behörigheten viktig. Av detta drar jag slutsatsen (men jag vet inte säkert) att lagstiftaren ser framför sig att den icke legitimerade läraren i normalfallet har goda/tillräckliga ämneskunskaper (annars bör den ju inte undervisa alls i ämnet, se ovan) och att om det då uppstår tveksamheter, alltså att lärarna inte kommer överens, krävs det mer djup kunskap om bedömningsfrågorna mer specifikt kopplade till ämnet och då är det viktigt att den medbedömande läraren också har ämneskompetens. I annat fall beslutar rektor (hur hen nu ska kunna klara av att göra detta i alla ämnen…).

Så här skriver Skolverket om medbedömarens roll:

Den legitimerade läraren behöver inte delta i undervisningen eller samla in eget bedömningsunderlag. Vid betygssättningen utgår lärarna i samtalet framförallt från en sammanfattande dokumentation som summerar de kunskaper eleverna visat i olika bedömningssituationer. Detta ställer krav på den sammanfattande dokumentationen och rektorn har ett ansvar att skapa förutsättningar för och stödja lärarna i arbetet med att utveckla effektiva rutiner och former för dokumentation. Den legitimerande läraren går inte i god för sin kollegas arbete i sin helhet utan intygar att betyget kan motiveras utifrån den sammanfattande dokumentationen och annan information om elevens kunskaper som har diskuterats vid samtalet. 

Sammanfattning

Min bild är att skolorna, huvudmännen och rektorerna tyvärr för ofta tänker på och hanterar dessa frågor för sent. Jag får också intrycket av att detta delvis beror på att man för mycket tittar på legitimationsfrågan som något som är viktigast just i förhållande till betygsättningen. Som nämndes inledningsvis är dock inte legitimationens huvudsyfte att styra vem som får sätta betyg. Betygen sätts i slutet på terminen – och därmed börjar man fundera på detta i slutet av terminen… Man verkar glömma lite att de stora frågorna att jobba med är först anställningen och sedan – framförallt – undervisningens genomförande, i de fall det saknas en legitimerad lärare.

Följande punkter är enligt mig viktiga att beakta, för att ”systemet” ska fungera, utifrån ovanstående resonemang:

  • I rekryteringsprocessen är det viktigt uppmärksamma de ”behörighetskrav” som finns även för ”obehöriga” lärare (se ovan) och noggrant undersöka den sökandes kunskaper kring undervisningen kopplat specifikt till bedömning och betygssättning.
  • För att på så sätt kunna planera för en lämplig introduktion och ett lämpligt kontinuerligt stöd.
  • Att den lärare som ska vara medbedömare får veta om detta uppdrag redan när den icke legitimerade läraren anställs.
  • Att den lärare som ska vara medbedömare får tid avsatt till att (utifrån bedömningen av behovet enligt punkt 2 ovan) kunna stötta den icke legitimerade läraren i dokumentations- och bedömningsfrågor.
  • Att det avsätts tid att i god tid innan sista dag för betyg ha ett möte mellan läraren och medbedömaren att gå igenom betygssättning och det underlag som använts. I god tid för att eventuella frågetecken ska hinna hanteras innan det är för sent.
  • Att rektor – om det visar sig att undervisningen inte fungerar beroende på för stora kompetensbrister hos en icke legitimerad lärare – tidigt ingriper för att lösa den uppkomna situationen. Det är för sent att upptäcka detta och göra något åt det kvällen innan betygen ska skrivas under… Då hamnar den medbedömande i en ohållbar situation.

Slutligen, en liten fråga bara. Om det är ett så stort problem att en legitimerad lärare ska bistå i betygssättningen som det ibland framställs i debatten – hur stort var inte problemet då tidigare? När obehöriga (som det hette då) lärare satte betyg helt själva, efter eget gottfinnande, ofta utan stöd. Var inte det ett ännu större problem? För eleven.

Annonser