Ett svårslaget rekord

Jag har ett tag samlat material till en uppföljare av mina tidigare texter om hur vårt gemensamma kontrakt om skolan är brutet och om alltings relativisering i skolan. Alla ska få vara med och tycka om allt, hela tiden. Och få inflytande.

Plötsligt, boom! Så slogs ett mycket svårslaget rekord. Jag kan sluta att samla på exempel. Det behövs inte längre. Nu är det klart.

En grupp föräldrar anordnar en egen skolavslutning i protest mot att den av skolan arrangerade inte längre ska gå av stapeln i kyrkan. Detta på grund av att elever tidigare år valt att inte närvara, på grund av att avslutningen varit i kyrkan.

Vad är det som händer? Mina tidigare exempel framstår som bagateller jämfört med detta. Anordna en egen avslutning? I protest?

Här kommer lite fler kreativa förslag: Anordna egna prov om det som läraren gjorde ställde fel frågor – i protest mot skolan. Utbilda och anställ egna lärare som undervisar på det sättet som du tycker är bra – i protest mot lärarhögskolorna. Skriv en egen läroplan – i protest mot regeringen. Fältet är fritt. Kör på bara!

Eller; är det inte dags att det här tar slut snart?

Läs gärna mina senaste texter från tidigare idag och igår. Jag accelererar fram mot midsommar.

Annonser