Jag tyckte också att det var mycket att göra som rektor

Idag, så här i efterhand, tänker jag att jag ägnade på tok för lite tid till det pedagogiska ledarskapet när jag var rektor.

Sedan kan man fundera över vad detta pedagogiska ledarskap egentligen är och ska vara. Själv tänkte jag från början att det var att organisera och leda skolan på ett sätt som gav möjligheter för lärarna att under ansvar utöva sin profession mer än att direkt leda det pedagogiska arbetet. Det kanske var rätt, eller fel. Vi hade ganska goda resultat, som dessutom förbättrades en del, så helt fel kan det inte ha varit.

Jag tänkte också att det var att organisera för utveckling. Mitt intresse för den lärande organisationen där ständiga cirklar eller spiraler av förändringar, uppföljningar och nya förändringar drivna av arbetslagen har alltid varit i centrum av mitt ledarskap (oavsett om jag varit rektor eller något annat).

Men, det var också en annan tid, när jag började som rektor. Det var en annan syn inom just detta område. Kan jag tänka idag. Det var mycket fokus på att rektor skulle leda verksamheten som om den vore vilken ”verksamhet som helst”. Ekonomi, arbetsmiljö, administration etc. På något sätt gjorde detta att vi (eller i alla fall jag) lämnade det pedagogiska ledarskapet till lärarna själva. Nu är det andra tider och andra förväntningar.

Om jag blev rektor igen skulle jag göra delvis annorlunda. Jag skulle nog fortsatt fokusera på samma två saker; organisera och leda och skapa och bygga och underhålla en ”lärande organisation”, men jag skulle också i större utsträckning försöka leda det kollegiala lärandet, engagera mig mer i undervisningens genomförande på klassrumsgolvsnivå och tydligare följa upp elevernas lärande. Jag skulle också tydliggöra min roll i myndighetsutövningen; vilka beslut jag fattar, utifrån vilket underlag och utifrån vilka bedömningar.

Nu läser jag att rektorerna inte har tid för detta, i den s.k. ”rektorsutredningen”.

Jag förstår detta. De uppgifterna jag nämner ovan räcker gott för att fylla stora delar av din (förmodade) 40-timmarsvecka. Sedan ska man ha tid för allt det andra. Detaljerad ekonomiadministration, beställningar, brandskydd, lokalfrågor, personaladministration m.m. Allt är viktigt i en form av kontext. Att vara chef innebär ansvar för en mängd olika delar. Men, är det den typen av chef en rektor ska vara? Finns det ett annat sätt att arbeta? Där rektor bara är pedagogisk ledare. En ny kontext.

En kontext där ekonomi, administration och lokalfrågor sköts av de som är specialister på detta. Den kräver att man tänker nytt. Den ifrågasätter också ekonomismen i dagens skolorganisationer. Där rektor ibland förefaller förväntas vara ledare för ett ”företag”, som delvis följs upp via sitt ekonomiska ”resultat”. Ska varje elev vara en intäkt och en kostnad där konsekvenserna av alla förändringar ska detaljräknas och rapporteras en gång i månaden? Och ska elevers in- eller utflyttning göra att skolan ständigt behöver organiseras om, för att elevpengen kommer eller går?

Kan vi inte skapa beständigare strukturer? Skolor som är byggda och organiserade för ett elevantal som kan variera naturligt men med stabil grundstruktur som inte ändras vid varje elevantalsförändring? Kan vi inte ha experter som sköter allt annat än det pedagogiska ledarskapet, myndighetsutövningen och den direkta personalledningen av den pedagogiska personalen? Kan vi låta rektorerna fokusera på sitt grunduppdrag?

Jag är inte helt säker, än. Men jag tror att detta är vägen att gå just nu. För tio år sedan såg kontexten annorlunda ut och jag brukar alltid vara noga med att tänka på att ”dagens problem består av gårdagens lösningar”. Så som vi gjorde för 10 år sedan, det var frukter av beslut som avsåg att lösa den tidens utmaningar. De var nog riktiga och avsåg att göra det bättre, då. Men, tiderna förändras.

Dags för nya lösningar (som i sig kan bli morgondagens problem… men det tar vi en annan dag…).

Annonser