”Hacka” ditt skolbibliotek

Denna text ska handla om framtidens skolbibliotek. Kanske finns just detta redan någonstans och då skulle jag gärna vilja se det (hör av er).

Men, först; vad förväntar sig statsmakterna av skolbiblioteket?

Ur Skolinspektionen vägledning om skolbibliotek daterad 2011-09-30

Skolverket definierar ett skolbibliotek som ”en gemensam och ordnad resurs av medier och information som ställts till elevernas och lärarnas förfogande med hjälp av kompetent personal. Skolbibliotek är en del av skolans pedagogiska verksamhet med uppgift att stödja elevernas lärande. Skolbibliotek kan därmed betraktas dels som en materiell resurs som är en del i en skolas läromedel och övrig utrustning, dels som en funktion som bidrar aktivt i kunskapsutvecklingen och svarar för viss service.”

Det är ju en kanonbeskrivning. Detta ska mitt framtida skolbibliotek leverera.

I ett bibliotek ska det finnas medier, står det. Låter ju rimligt. Då plockar vi in böcker (pappersvarianter, ljudböcker och e-böcker). Men också rörlig bild, tidningar, tidskrifter, databaser, spel och musik.

Där finns trädlösa nätverk för elevernas egna digitala verktyg (BYOD = Bring Your Own Device) och där finns datorer och stora pekskärmar, eller glasrutor eller bord med touchfunktioner och med tillgång till ett oändligt internet, med lämpliga programvaror och appar.

Så här långt är det ju lätt. Nu ska vi hacka det.

Upplösningen av gränserna mellan producent och konsument i delningssamhället

Idag sker mycket interaktion kring kunskap mellan människor som producerar i samma process som i vilken de konsumerar. Likväl som man kan söka fram ett recept på en maträtt och sedan laga till kan man söka fram hundra recept på samma maträtt. Man kan göra en egen version, inspirerad av allt man sett, och sedan göra tillgänglig för andra. Och bidra till en annan persons nästa recept. Variationerna skapar en kaotisk tillväxt av nya, ständigt nya former utifrån samma grundidé.

Musik skapad av låtskrivare, producenter och artister finns att tillgå, i oändlighet. Men, du har också tillgång till teknik som gör att du kan remixa och göra om låtarna du lyssnat till. Gör om, gör tillgängligt för andra. Skriv en egen låt. Lägg ut, låt andra göra om. Dela igen, inspirera, konsumera och producera i globala nätverk.

Detta är två enkla exempel på upplösningen mellan producenten och konsumenten i delningskulturerna.

På samma sätt kan skolbiblioteket utvecklas. Vem är författaren och vem är läsaren? Vem är bibliotekarien och vem är låntagaren?

Förutom att det finns böcker av Tomas Tranströmer finns det digitalt och fysiskt lagrat elevers tankar och reflektioner utifrån hans texter. Där finns egna försök att skriva på ett liknande sätt. Där finns texter och analyser – av litteraturvetare men också av andra elever – om Tranströmer. Där finns lästips på liknande författare och där finns elevernas egna texter. Allt systematiseras av användarna själva, tillsammans med skolbibliotekarien.

Poängen är att all redan tillgänglig information blandas med resultaten av elevernas ständigt pågående egna skapande och utvecklande av nya kunskaper.

Allt är tillgängligt i systematiserade kluster av information på de stora skärmar som biblioteket har. Ser du det framför dig?

Några elever står vid en stor glasruta (en skärm) och läser en dikt av Tomas Tranströmer. Någon tar fram en film med en intervju med honom, någon tar fram en faktasida om honom. Sedan hittar de några andra elevers egna dikter. De börjar försöka skriva egna rader. Kan vi skapa metaforer på Tranströmers vis? Nu kommer några fler elever fram som blivit intresserade. Någon hittar andra poeters texter. De läser dem, de läser om människorna bakom orden. Den spontant sammansatta elevgruppen har nu delat upp sig i flera mindre grupper. Alla på väg åt sina håll, utifrån den gemensam startpunkt som interaktionen kring den store mästaren Tranströmer gav.

En grupp vill lära sig mer om svenska nobelpristagare, en annan grupp ska skriva egna dikter, en tredje grupp börjar på något nytt. Lärare dyker upp för att vara med och stödja elevernas lärande. De såg på Twitter att deras elever var på väg mot något nytt. Lärarna kommer och går i biblioteket. Bibliotekarien finns ständigt till hands.

Nu lägger vi till fler delar.

Ett makerspace mitt i biblioteket. Någon bygger en liten robot, någon programmerar en app och någon redigerar en film. Hur gör du när det blir så där? Det vill jag också göra. Kan du lära mig? Ska vi göra det tillsammans?

Skolbibliotekets mediesamling växer hela tiden. Allt som eleverna gör; texter, bilder, musik, filmer, bilder på slöjdarbeten… allt samlas i skolbibliotekets samling av medier. Någon vill ha inspiration till ett slöjdarbete. Bilder av kompisarnas idéer blandar sig, på skärmar där alla kan se, med bilder från hela världen, med en instruktionsfilm, med en ritning, med en text om skapandeprocessen. Eleverna tittar, eleverna kommenterar, de delar vidare och de låter sig inspireras.

Och där i hörnet är en scen. Där övar någon på en pjäs. För ett tag sedan stod det en författare där och berättade. Eleverna hade bjudit in Björn Ranelid.

Skolbiblioteket gränsar till andra lokaler i framtidens skola. Till slöjden, till bilden, till musiken, till alla salar där man gör saker. I alla salar gör man viktiga saker. I min framtida skola. Alla salar är sammankopplade. Finns ens biblioteket på en viss plats? Eller finns det överallt? Hela tiden, hela dygnet och för alla på hela klotet. Som en global lägereld där eleverna träffas och träffar andra. Där informationens vävar och den ständigt pågående delningen stödjer kunskapens växande?

Annonser