Spåren av en myra

Har du någon gång funderat över hur myrstigar kommer till? Kanske. Men har du någon funderat på vad det har att göra med internet och Facebook? Kanske inte…

I det traditionella samhället. I det bondesamhälle vi sedan länge lämnat bakom oss var traderingen av kunskaper, berättelser och livsnödvändiga färdigheter något som gjordes vertikalt. Delningen gick från den ena generationen vidare till nästa. Från föräldrar till barn, från mästaren till lärlingen, från prästen till konfirmanderna och från läraren till eleverna. I den traditionella byn var det i princip det enda sättet att säkerställa framtiden. Att ständigt nya generationer lärde sig det som de äldre kunde. Tills det var dags för dem att ta över.

Idag delas kunskaper, insikter, tankar och problem horisontellt. I den globala byn delas allt, hela tiden. Till andra människor. Vänner, okända, grannen eller någon på någon annan kontinent.

Om man letar efter ett recept till en särskild maträtt, exempelvis en indisk gryta. Googla. Du hittar massor med förslag. Skrivna av kockar eller av någon som du själv, en glad och entusiastisk hemmakock. Välj det som verkar bra, variera det lite. Blev du och dina gäster nöjda? Dela det på lämpligt socialt media. Nu är du med och har skapat ett tillägg till den gemensamma kunskapsbanken om indiska grytor. Nästa gång någon söker efter samma sak som du gjorde, finns din lilla variation av temat med som en ny beståndsdel i det kollektiva minnet.

Delningen är horisontell, kunskapstillväxten är kaotisk. Men det finns något som skapar system. Folksonomi. Användarna systematiserar, länkar och korsrefererar. Nätet vävs tätare, större och sambanden görs tydligare.

Men det lämnas också spår. De digitala spåren blir tydligare och tydligare. Ett extra populärt recept, kanske utvecklat genom inspiration av tiotals andra snarlika recept, får mer ”likes” än andra. Det får fler klick på google än andra och åker upp i hierarkin av sökträffar. De digitala spåren blir tydligare och tydligare. Fler och fler följer spåren. Tills det dyker upp något mer intressant. Någon hittar något nytt och börjar trampa upp ett nytt spår. Någon följer efter, fler och fler följer efter. Nya digitala stigar leder nya användare till nya kunskaper.

Myrkolonioptimering är namnet. Har jag lärt mig. En myra är ”programmerad” att göra ganska få saker. En av dem är att hitta mat. Myrorna söker först planlöst. När en av alla myrorna hittar mat utsöndrar den feromoner på vägen hem till stacken. Den lämnar ett spår. Fler myror följer efter. De utsöndrar samma ämne i samma spår. Spåret blir starkare och starkare. Snart är den upptrampade myrstigen med ett myller av myror som hämtar mat ett faktum. Precis som på nätet.

Myrkolonioptimeringen är det som håller samman den kaotiska kunskapstillväxten i det horisontellt delande och samskapande globala delningssamhället.

I den lärande organisationen utvecklas nya idéer och nya lösningar kontinuerligt. Spridningen blir extra viktigt om förändring ska kunna skapas på bred front. Delning och spridning av nya sätt att lösa nya problem måste börja användas och förfinas av många. Precis som myran måste de nya praktikerna lämna spår. Spår för andra att följa.

Även i en skola borde detta kunna ske. Spåren av elevernas lärande borde kunna göras tydliga, för andra att följa. Stigar för andra att följa. Kan vi samla elevernas skapande till beskådan, variation och interaktion för de andra eleverna. En stor interaktiv skärm i skolans bibliotek, till exempel. Med bilder, filmer, texter, låtar, appar m.m. som hela tiden växer, varieras, omskapas, kommenteras, gillas och blir till nya bilder, filmer etc.

Horisontell  delning mellan elever. Med pedagogerna som möjliggörare, vägvisare och inspiratörer. Med rika kunskaper, didaktisk fingertoppskänsla hjälper de alla elever att utvecklas mot kanten på sin utvecklingszon, att lämna spår till andra, att följa andras spår och att avvika från andras spår. En ny idé, nya spår, ny stigmergi. Myrkolonioptimerng. Eller kunskapsutvecklingsoptimering.

Annonser