Det är världar som kolliderar!

Varför tar det inte slut? För ett tag sedan tyckte jag att stormen av ”trash-talk” mot skolan och lärarna verkade bedarra. Så tänker jag inte längre. Stormen blåser vidare, med oförminskad styrka.

Vi vet. Jag lovar. Vi som arbetar i svensk skola, vi vet att vi har stora utmaningar att möta. Vi vet att utvecklingsarbetet måste fortsätta, intensifieras och till och med accelerera.  Vi vet att förändring måste till. Vi behöver dock en samling om vad och hur. Nu säger jag hur jag tänker en gång till. Flera av er har säkert både hört mig säga det och läst mina texter tidigare. Jag ger mig inte.

En del av debatten syns för mig som avlägsna men starka rop. De är nära i rum men avlägsna i tid. Men ropen om förändring som ska bromsa och backa hörs ändå tydligt. Kanske till och med tydligare och tydligare. Starkare och starkare. Men de som ropar är längre och längre bort, till synes utan att märka det själva. Längre bort från samhället, från utvecklingen och från framtiden.

När undersökningar visar att elevernas motivation för skolarbetet sjunker. Då beror det på världar som kolliderar. Den traditionella metoden och modellen för att bedriva utbildning kolliderar med ett omgivande samhälle som förväntar sig helt andra saker. Detta samhälle är det enda som ungdomarna känner. Det som en gång var kunskaper, förmågor och arbetssätt som gynnade utvecklingen av en framväxande industrination fungerar inte längre. De efterfrågas inte längre på samma sätt. Och det vet våra ungdomar. Men ropen förtäljer att det var bättre förr. De vill bromsa vår utveckling.

När retoriken om ordning och reda genom yttre disciplinering trissas upp. Då är det världar som kolliderar. Ordning och reda i form av gruppdisciplinering, blind lydnad och likformighet är inte längre funktionellt. Alla vill ha ordning och arbetsro. Men, den skapas av inre disciplin grundad i vetskapen om att jag är i skolan, eller på jobbet eller i någon annan situation för att det är viktigt för mig och för att det är viktigt för andra, det som jag gör. Själv och tillsammans med andra. Då växer motivationen, då vaknar lusten att lära. Då kan stunderna av ”flow” komma tätare och tätare. Mot detta vill många utvecklas.

När sociala medier sägs skapa stress och oordning. Då är det världar som kolliderar. I dagens tjugofyratimmars- och ständigt uppkopplade samhälle är de sociala medierna en självklarhet. Om de ska stängas av mellan åtta och tre varje vardag växer oron. Bra eller dåligt. Men, det är ingen fluga, det kommer inte att gå över. Det är dags att bestämma sig för att de är en självklar del av våra liv i samtiden och göra förändringar utifrån detta. Det är bättre att rida på vågorna än att paddla mot strömmen. Använd sociala medier i skolan! I undervisningen! Långt bortifrån hörs starka rop om avstängda nätverk, censurerad tillgång till all världens information. Världarna kolliderar igen. Många vill framåt, några vill bakåt. Repet sträcks. När går det av?

Annonser