Är det spridningen som fattas?

Jag har i hela mitt yrkesliv arbetat med förändring. På varje jobb har jag försökt skapa utveckling och förändring. Ibland har jag lyckats väl med genomförandet, ibland inte lika väl. Ibland har förändringarna gett lyckade resultat, ibland inte fullt lika lyckade. Alltid med metoden ”lärande organisation”.

En lärande organisation är – enligt mitt sätt att se det – precis vad det heter. Det är en ”organisation som lär sig”.

Den lär sig av sin egen praktik men framförallt lär den av sin egen förändring. Alla berörda ska vara med och bestämma vad som ska förändras, varför, hur det ska göras och sedan vara med och bedöma hur det gick. Genomförde vi det vi planerade, gjorde vi det på det sätt som vi tänkte, blev resultaten de vi avsåg? När man arbetar tillsammans med dessa frågeställningar och med själva förändringsarbetet lär alla sig något, av processen och av uppföljningarna. Tankarna och handlingarna förändras gradvis hos alla som är med. In i arbetet ska tillgänglig forskning och beprövad erfarenhet också komma in.

Det är summan av detta lärande som är måttet på hur lärande en organisation är.

Men, det kräver en del tekniker. Det är viktigt att ha rutiner och inarbetade metoder för hur en förändring initieras, hur den implementeras och hur den institutionaliseras (Ulf Blossing 2011). För att sedan spridas, som goda exempel, till andra. För att ersätta de förutvarande, mindre välfungerande praktikerna, även på andra ställen än där de först arbetades fram.

Sedan tar allas lärande organisationer över de nya idéerna. Börjar utveckla, förändra, förbättra och lära. Sedan kanske det är någon annan idé, eller en förädling, som kommer tillbaka och blir fröet till nya förändringar, där den kanske en gång började sin resa.

Det är detta som är inslaget av kaos i detta arbetssätt. Utifrån små skillnader i utgångslägen förändras verksamheterna gradvis, utifrån sina egna förutsättningar. För att sedan spridas och delas. Och utvecklas på nytt. Via nya, små justeringar utifrån lokala förutsättningar. Olikheterna ökar. Sedan sker spridningen och med den en viss likriktning. Och sedan börjar det om. Igen och igen.

Men fungerar detta? Själv tycker jag att jag behärskar metoderna för att genomföra förändringar och få dem att fungera. Men jag tycker att spridningen är svår.

För att inte den kaotiska utvecklingen ska drabba likvärdigheten måste vi ha ett system för att sprida de goda exemplen. Det som fungerar. Vem tar ansvar för detta? Kanske är det någon av de nationella skolmyndigheterna, det borde det kanske vara. Eller är det universiteten och lärarutbildningarna. Jag är inte helt säker.

Men det känns inte riktigt som det lyckas. Jag ser det inte helt tydligt i vardagen, vem som gör detta systematiskt och uthålligt. På vilket sätt påverkar den icke fungerande spridningen av lyckade skolors arbetssätt de nationella resultaten och likvärdigheten i skolsystemet?

Jag tror att detta är viktigt. Nationell likriktning som beslutas uppifrån genom tydligare regelstyrning tror jag inte på. Lärande organisation med ett nationellt stöd för spridning. Det tror jag på.

Förändra, förbättra och förädla

En idé om en ny skoldebatt. Utifrån en ny lärdom jag fick med mig från ett möte i fredags. Utveckling kan delas in i tre delar. Saker som behöver förändras. Saker som behöver förbättras. Saker som vi kan förädla.

Ett vanligt sätt att debattera skolfrågan i Sverige idag verkar tyvärr vara att beskriva hur dåligt allting är, hur det fortsätter att bli sämre och att leta efter syndabocken.

Ett annat sätt är att försöka bevisa för de som försöker säga att det görs bra saker idag, att det är de som skapat problemet. ”Att vi har goda relationer mellan lärare och elever bevisar bara att det blivit för mycket flum…” eller liknande.

Motsatsen finns också. ”Det är resterna av den gamla katederundervisningen som är hindret för att vi ska kunna fortsätta att utvecklas, så att resultaten kan börja öka”.

Som jag brukar säga, en av mina favoritidéer: När den enes lösning är den andres problem och vice versa kommer vi aldrig att bli överens. Katederundervisningen är för några problemet. För någon annan är det lösningen. Elevaktiva och individualiserade arbetssätt är för någon det som sänkt kunskapsresultaten medan det för någon annan är framtiden.

Nu har jag ett förslag på ett annat tankesätt, som grund för debatten.

Vad är bra, vad vill vi göra ännu bättre? Vad ska vi förädla?

Vad fungerar, men måste utvecklas för att leverera det vi önskar? Vad ska vi förbättra?

Vad är inte funktionellt? Vad ska vi förändra?

Denna tankemodell fungerar dessutom bra i ett system av lärande organisation. Hur bedömer vi nuläget, utgångspunkten för utvecklingen? Var står vi idag? Ska vi göra si, ska vi göra så, för att utvecklas vidare?

Nu tar jag detta som utgångspunkt och ger ett lite slumpartat utvalt förslag på utveckling inom varje fråga.

Ett förslag på förädling:

Svenska skolans demokratiska arbetsformer. Att eleverna ges inflytande och tränas i demokrati. Detta har är ett område där svensk skola kommit långt. Hur förädlar vi detta?

Jag tycker att en fortsatt satsning på elevdemokrati ska fortsätta att utveckla både det kollektiva och formella inflytandet för barn och elever, en viktig del i utbildningen för att kunna leva och utvecklas i ett demokratiskt samhälle, men också inflytandet på individuell nivå. Vad behöver vara unikt för mig, inom ramen för det gemensamma? Hur kan jag få vara ännu mer i centrum för mitt eget lärande, utifrån mina egna behov, förutsättningar och intressen?

Vad gör vi idag som är funktionellt men som behöver bli bättre. Vad behöver vi förbättra?

Ett förslag på förbättring:

Strukturerad undervisning. Jag är en varm förespråkare för individualisering men ser också att det ibland tenderar att lämna eleverna med ett för stort ansvar för sitt eget lärande. Vi behöver bli bättre på att lära oss att leda individers lärande på ett formativt och ett tydligare strukturerat sätt. Hur skapar vi en skola där varje elevs proximala utvecklingszon är lärarnas viktigaste planeringsunderlag? Inom detta område krävs mycket utvecklingsarbete. Det är svårt, mycket svårt, men det är framtiden.

Vad är idag ickefunktionellt och behöver förändras i grunden. Vad behöver förändras?

Ett förslag på förändring:

Skolornas fysiska utformning. Idag har vi massor med skolbyggnader som hindrar rektorer, lärare och elever att utvecklas mot framtiden. Vi behöver bygga massor med nya skolor. Klassrum för 25 elever utan kontakt med varandra, endast åtkomliga från en korridor, en korridor av flera, styr skolorna mot gamla och inte längre tidsadekvata organisationsformer och därmed arbetssätt. Bygg nya skolor. Att göra detta är en satsning på infrastruktur. Precis som vägar, järnvägar och fibernät.

Sammanfattningsvis. Med detta enkla tankeexperiment, utifrån endast tre exempel, får vi en tydlig utvecklingsagenda, om än självklart inte heltäckande:

Utveckla svensk skola så att den ytterligare förädlar de demokratiska arbetsformerna, blir bättre på att strukturera undervisningen utifrån individuella behov och bygg nya, moderna och funktionella skolor. Se där. Där har vi tre tydliga förslag för en bättre skola, enligt mig.

Kan vi inte samla in massor av förslag och gruppera dem inom dessa tre huvudgrupper och på så sätt skapa en gemensam utvecklingsagenda för den svenska skolan?

Samlade bloggtexter

Ett försök att samla mina egna texter i en liten disposition kring olika ämnen. Kanske behöver jag erbjuda en mer samlad bild av mina visioner för framtidens skola än vad man får av att läsa den eller de senaste texten/texterna.

En del texter upprepar samma sak. Några skrevs för ett tag sedan och några skrevs till särskilda tillfällen, så helheten är inte helt klockrent disponerad. Men, så är väl bloggens natur… Det finns ju också stora hål i detta, mycket är fortfarande inte beskrivet. Det är ju ingen bok, än så länge… 🙂

Lärandet

Jag skriver bland annat om lärandet. Om hur skolan ska bli viktig för eleverna, hur eleven ska få vara i centrum för sitt eget lärande och hur kunskaps bildas och nyttjas i faktiskt handling.

Entreprenöriellt lärande och framtidskompetenserna

Framtidens skola

En del texter försöker måla upp bilder om hur framtidens skola kan skilja sig från dagens.