Arbetsro, trygghet, trivsel och likabehandling

Dålig arbetsmiljö, kränkningar och mobbning i skolan ska aldrig tolereras. Omedelbara reaktioner och tydliga rutiner för utredningar och åtgärder är ett måste.

Men, det långsiktiga arbetet kan se ut på många sätt. Jag har en egen bild av vad som skapar trygghet, trivsel, arbetsro och respekt. Den består av fyra huvuddelar:

För det första: Det handlar om att organisera en skola så att den ”är värdegrunden”. Inte bara lär ut den. Varför lära ut ”grundläggande demokratiska värderingar” och att vi ska ”främja aktning för varje människa egenvärde” om sedan skolans kultur bygger på lydnad och konformitet?

Organisera skolan så att den faktiskt bygger på grundläggande demokratiska värderingar.

För mig består detta huvudsakligen av två aspekter. Dels den representativa demokratin och det gemensamma inflytandet men kanske ännu mer på individens rätt till det yttersta inflytande över sitt eget liv. Med detta kommer självklart också allas ansvar för att bejaka dessa möjligheter även för andra.

En beslutssystem som bygger på representativ demokrati fungerar tyvärr inte  jättebra för den som alltid är i minoritet. Då riskerar utanförskapet att växa. Gemensamma spelregler men med stor respekt för allas olikheter, det är grundläggande demokrati för mig.

För det andra: Skapa en miljö som belönar positiva beteenden istället för negativa. En skolmiljö där det är bättre att vara snäll, omtänksam och positiv är bättre än en miljö där man får känna sig viktig av att vara kaxig, okänslig och negativ. Denna skapas av att elever och vuxna i inte alltför stora arbetslag befinner sig i en gemensam lärmiljö. Där frågorna är öppna, bedömningen är till för lärandet och samarbetet är till för att alla ska bli bättre. En miljö där flickor och pojkar, barn i olika åldrar och vuxna är ett stöd för varandra och för allas gemensamma utveckling.

För det tredje: Bygg bort den tradition av institutionsliknande, dåligt underhållna skolmiljöer som bara förstärker bilden av att skolan inte är till för var och en och att eleverna känner att ”du är inte så viktig för oss”. En lärmiljö där skolan är indelad i mindre enheter, där tillgängligheten till olika rumstyper är god. Stora salar, mindre rum, öppna ytor och individuella arbetsplatser visar att skolan uppmuntrar olikheter istället för att sträva efter konformism. Väl underhållna lokaler signalerar likabehandling.

För det fjärde: Utgå från att alla, barn som vuxna, ung som gammal, älskar att lära sig nya saker. Men, det måste komma inifrån. Inte utifrån.

En individualiserad skola bygger inte på ”eget arbete”. Den bygger på att alla är olika. Det finns olika saker som skapar lust, intresse och lärande hos olika människor. Att bejaka detta är att bejaka likabehandling.

Att lära sig nya, angelägna och viktiga saker är alltid mer intressant än att vara elak mot andra. Dåliga beteenden försvinner lättast om det finns något positivt att brinna för istället.

Paradoxalt nog bygger alltså likabehandlingsarbetet på att förstärka olikheterna och ge utrymme för alla att få vara den som de själva drömmer om att vara. Det finns ingen som drömmer om att vara stökig, elak eller att vara en dåligt vän. Det är jag säker på.

Annonser