Entreprenöriellt Lärande (Föreläsning 2013-12-11)

Textversion av föreläsning 2013-12-11

(Läs gärna även min samlade beskrivning av det entreprenöriella lärandet)

Tanken svindlar

Min farfar föddes för drygt hundra år sedan. I början på 1900-talet. I ett fiskeläge i Bohuslän. Han föddes i ett helt annat samhälle än det vi känner idag, men även i ett helt annat samhälle än det som farfar senare själv fick se växa fram.

Från en uppväxt utan el och utan telefon i en by där nog ingen någonsin sett en bil, via arbete på fabrik, till att han en dag, innan han ens hunnit gå i pension, den 20 juli 1969, fick se Neil Armstrong och svenskättlingen Edwin ”Buzz” Aldrin landstiga på månen. Tanken svindlar.

Detta hände under ett enda liv. 1900-talets fantastiska utveckling. Från den gamla tidens bonde- och fiskesamhälle till en högteknologisk industrination. Det blev det liv min farfar levde.

De barn som idag börjar skolan, ganska exakt 100 år efter att min farfar gjorde det. De ska göra 2000-talet till sitt liv. Vad kommer de att få se? Vad kommer de att arbeta med? Vad kommer att vara deras ”månlandning”, år 2069?

Är vi beredda på detta? Vi som arbetar med skola, med barn och med unga.

Industrisamhället har vi till många delar lämnat bakom oss. Det som byggt vårt välstånd och vår välfärd. Det samhälle vars då moderna produktionsmetoder lämnat så stora avtryck i så många delar av vårt samhälle.

Kunskapssamhället, informationssamhället, det postmoderna samhället tar över. Men, vart är vi på väg? Ingen vet nog.

Den teknik som vi för 20 år sedan behövde ett helt rum för att rymma och en halv förmögenhet för att köpa; videobandspelare, radio, kamera, videokamera, filmer, skrivmaskin, telefon, bandspelare, kompass och mycket mer. Plus böcker, tidningar, kartor och 2000-talets ständigt uppkopplade teknik med internet och GPS. Detta ryms idag i en mobiltelefon. I morgon kanske det ryms i ett par glasögon, eller i en klocka.

Som Andrew McAfee uttrycker det:

”Den teknologiska utvecklingen under industrialiseringen hjälpte oss att övervinna våra musklers begränsningar. Den digitala teknikutvecklingen hjälper oss att övervinna våra hjärnors begränsningar.” (Min översättning)

Nu ska vi skapa en skola som är anpassad till detta nya samhälle, utan att vi vet vart det är på väg.

“We are currently preparing students for jobs that don’t yet exist, Using technologies that haven’t been invented, In order to solve problems we don’t even know are problems yet.” (Karl Fisch, “Did You Know”)

Entreprenöriellt lärande

Ett sätt, eller ett namn på ett sätt, att möta framtiden är Entreprenöriellt lärande. Detta har vi valt i Lerum. Som ett sätt att förbereda eleverna för den okända men härligt lovande framtiden, på 2000-talet.

Det entreprenöriella lärandet bygger på kopplingen mellan entreprenörens kompetenser och ett pedagogiskt arbete som förstärker dessa.

”Entreprenöriellt lärande är alla de handlingar, processer, aktiviteter, signaler etc. som stimulerar elevernas entreprenöriella kompetenser” (Ur ”Så tänds eldsjälar”, Marielle Westlund och Christer Westlund)

Att kunna se ett behov, få en idé till en lösning och sedan förmå att förverkliga den. De kompetenser och förmågor som gör att man klarar av detta, de blir hårdvara på framtidens arbetsmarknad, tror jag.

Dessa kompetenser kommer att krävas i så gott som alla yrken, i den mån det inte redan är så. Att självständigt, eller i samarbete med andra, kunna identifiera och analysera ett problem eller en utmaning, att arbeta fram en lösning och att genomföra denna blir en generellt efterfrågad kompetens, oberoende av yrkesval, som skolan behöver förse alla elever med.

Dessutom; att göra och att skapa blir lika med att lära.

Skapandet och genierna

Mozart är ett av alla tider största genier. Beethoven, en annan av den västerländska kulturhistoriens största konstnärer. Också ett geni. Men kanske på ett annat sätt.

Beethoven steg upp tidigt om morgonen och började arbeta på sin musik. Han skrev, han skrev om, han utvärderade, han sökte och till slut så fann han. Den lösning som när den slutligen var klar, i efterhand, framstår som den enda rätta. Beethovens genialitet låg i den färdiga lösningen. Beethoven var entreprenör.

Mozart geni lyste också klart, men delvis på ett annat sätt. Hans genialitet låg i skapandet. Musiken kom till honom som till ingen annan. I hans huvud blev kompositionen klar. Underbara melodier, glasklara instrumentationer och fantastiska kompositioner. Som han sedan bara skrev ner. Ton för ton, stämma för stämma, instrument för instrument. Ur huvudet, hela den färdiga kompositionen. Mozart var också entreprenör.

Dessa två unika konstnärer, hur olika de än var och hur ouppnåelig deras genialitet än kan upplevas för oss vanliga människor så kan de vara exempel och fungera som inspiration för vår egen självkunskap.

Hur skapar du? Hur lotsar du din idé förbi alla blindskär till ett färdigt resultat? Eller, hur får du din unika idé och färdiga lösning att tona fram i verkligheten. Hur kommer den ner på notpappret? Är du Beethoven eller är du Mozart. Är du Ludwig eller Wolfgang?

Alla skapar olika. Alla tänker olika. Alla lär sig olika. Är våra skolor beredda att möta detta i en värld där skapandet blir lika med själva lärandet?

Kaos

Utveckling är ingen rät linje. Den lärande organisationen bygger på systematisk och stegvis utveckling från mängder med olika nulägen. Till ständigt nya nylägen. Ett rosa brus av inspiration. Ett brus som översköljer oss med alla frekvenser samtidigt. I varje frekvens finns unika frön till förändring. Den lärande organisationen utvecklas kaotiskt. Där små, små skillnader i förutsättningarna, via många olika människors tankar, idéer och förslag till lösningar utvecklas gradvis, mer och mer, olika. Men alla är på väg framåt, på sitt eget sätt.

Den lärande organisationen ska befolkas av entreprenörer. De trivs där.

Om man väljer att bejaka fjärilseffekten, som ofta är namnet på det jag beskriver ovan, blir kaos en vän. Ibland något som måste tyglas men rätt använt innebär det alltid en möjlighet. Ett litet vingslag på ena sidan jorden kan skapa en storm på andra sidan. En liten tanke, av någon, någonstans, kan skapa en revolution i en annan tid, på en annan plats. Och plötsligt är allt annorlunda.

För att skapa förändring måste entreprenören också våga göra oåterkalleliga förändringar. Irreversibla steg i utvecklingen. Gradvis utveckling är ofta gott nog. Men ibland krävs det mer.

Mikael Niemi skriver i sin bok ”Svålhålet” om ”point of no return”; ”Ponor”. På en resa rakt ut i rymden, med begränsade mängder bränsle, syre och förråd når du förr eller senare det ögonblick när du måste vända, annars får du finna dig i att fortsätta. Om du inte vänder precis just vid det tillfället är det försent. Vänta bara tio minuter och det är över. Då måste du fortsätta framåt. Och hoppas. På något du inte vet om det finns. Om du vänder hemåt, lite försent, kommer luften att ta slut tio minuter innan du landar på jorden. En tyst kapsel dunsar ner någonstans. Luckan öppnas. Fortfarande tyst.

Att vara ”ponorist” i förändring kräver mycket av dig. Men kraften, kraften som släpps lös av att alla vet, hela besättningen vet, att den enda vägen kvar är framåt. Den kan skapa stora saker. Prova. Gör det!

Nu tonar en utvecklad bild av entreprenören fram. En som kan lösa idag okända problem på nya sätt. I en kaotisk omgivning. I samarbete med andra. En som vågar göra irreversibla förändringar tillsammans med andra människor som kanske pratar andra språk och som tycker annorlunda.

Tänk en skola som har detta som mål. Vilka arbetssätt blir funktionella där?

Helheten och delarna

En annan viktig del i det entreprenöriella lärandet är kopplingen mellan helheter och delar. I den skola som växte fram byggd på industrisamhällets organisation var inte helheterna viktiga för gemene man. Istället räckte det med att var och en gjorde sin del i samhällets maskineri. Att förstå helheterna blev en viktig del först högre upp i utbildningshierarkin. I gymnasiet, på universitetet. Men inte i folkskolan. Innan sållningen var gjord mellan arbetare och dem som skulle leda arbetarnas arbete erbjöds inga helheter.

Men det är skillnad idag. Den uppskjutna belöningens minskande funktionalitet som drivkraft för lärande skapar krav på sammanhang i nuet. På vilket sätt hänger det jag jobbar med nu ihop med helheten? Kunskapen om detta skapar ett bättre lärande, den ger förståelse och motivation. Både helhet och delar är viktiga. Entreprenöriellt lärande utgår från helheter, som sedan skapar intresse för delarna, för fördjupningar och för detaljer. Djupare kunskaper om delarna skapar nya drivkrafter för nya helheter. Och så håller det på.

Dela med dig

Jag läste för ett tag sedan att ”Unga vill producera hellre än konsumera i en digital miljö”. Jag skrev ovan om att skapandet blir själva lärandet. Istället för reproduktionen, minneskapaciteten och förmågan att göra som andra har gjort ser vi nya kulturer av skapande växa fram.

Det finns något som kallas ”Maker movement”. Gör saker. En ”app”, en robot, en skärbräda till mamma och pappa. Träffas på något ”Hacker space” och gör saker tillsammans. Eller var och en för sig. Men dela med dig.

I delningskulturen är inte de andra konkurrenter. De är inspiration, de är din kanal till ny kunskap och för dig att dela med dig av din. En film, en låt, ett fotografi, ett recept. Hela världen är redo att se det du gör. Om du delar.

3d-skrivaren kan visa sig vara en av de stora förändrarna. Skapa unika saker. En dörrknopp, delar till en maskin, en ny kindtand, en protes, en tillbringare. Tiden då alla hade samma mugg från samma varuhus i sitt köksskåp åker ut när 3d-skrivaren åker in. Kanske några vill göra samma som du. De såg din lösning på internet. De gjorde en nästan likadan, de ändrade bara lite. Kaotisk utveckling. Små, små skillnader utvecklas till unika lösningar.

Vi delar med oss och systematiserar tillsammans. Du tillfogar lite mer information till det jag redan vet, och redan har delat. Någon sorterar. Ytterligare någon annan fyller på med lite mer, någon ändrar. Vi arbetar tillsammans med en Wiki. Systematiseringen kallar vi folksonomi. En blandning av begreppen ”folk” och ”taxonomi” (en vetenskap om indelning, bland annat).

Vill du utveckla en idé från ritbordet till en färdig prototyp men saknar resurserna. Kanske ”Crowd funding” är något för dig. Många människor, som sett din idé, som tror att den kan bidra till utveckling, skänker små summor pengar till dig. En riktigt bra och brett delad idé drar på nolltid in ditt startkapital. För att du vågade dela med dig av det du gjort. Det nya du lärt dig.

Eller varför inte ge dig in i ”Crowd Sourcing”. Många hjärnor tänker bättre än en. Se till att många människor är med och försöker lösa samma problem. Några bra, några mindre bra idéer och några mitt i prick dyker upp. Jobba vidare ensam eller tillsammans. Träffas på ett ”hackathon”. Dela med dig.

Detta är några exempel på hur internet skapar nya samband mellan människor som skapar och delar. I den här världen är entreprenören en stjärna som lyser. Att göra fel, att göra rätt, att tänka om, att inspireras av andra, att använda framtidens möjligheter till att skapa nytt blir lärandets drivkraft. Kunskapen delas och förädlas i den globala byn.

En global delningskultur

Kunskapernas delas precis som de gjorde i bondesamhällets byar. Där jag började berättelsen. Där delades kunskapen. Skolan var då en ny uppfinning och för inte alltför länge sedan fanns den bara för några få. Jag hade en medarbetare som berättade att hans mormor träffat en människa som var född på 1700-talet. Då fanns ingen skola för den ”vanliga” människan. Att kunskaperna delades var lika med överlevnad. Generation för generation. Vertikalt.

Detta blev sedermera även skolans modell. Från läraren till eleven. Från en som ägde kunskap till en som behövde den för sin framtid.

Idag delas också kunskaperna. Kanske inte för överlevnad men förhoppningsvis för en bättre framtid. Skillnaden är riktningen. Från vertikalt, genom generationerna, till horisontellt. Mellan människor som skapar. I sidled. Med andra. Med vem som helst. När som helst.

Förr skedde samtalet kring en eld. Efter skymningen när utearbetet tagit slut för dagen. När någon lagade ett verktyg. Någon stoppade en strumpa. Någon kokade kvällsvardens soppa. Lägerelden, från människans tidiga gryning, levde kvar långt in mot nutiden. På många sätt är den kvar än idag. Men i dag är den global. Idag samlas människor av alla åldrar från hela världen i det ofantliga nya universum som vi kallar internet.

Alla delar med sig vid den globala lägerelden. Dygnet runt, året runt, jorden runt. Internet är en ofantlig väv av delning och av kunskapstillväxt. Ungdomarna är där. Är du där, är skolan där?

Arbetsro, trygghet, trivsel och likabehandling

Dålig arbetsmiljö, kränkningar och mobbning i skolan ska aldrig tolereras. Omedelbara reaktioner och tydliga rutiner för utredningar och åtgärder är ett måste.

Men, det långsiktiga arbetet kan se ut på många sätt. Jag har en egen bild av vad som skapar trygghet, trivsel, arbetsro och respekt. Den består av fyra huvuddelar:

För det första: Det handlar om att organisera en skola så att den ”är värdegrunden”. Inte bara lär ut den. Varför lära ut ”grundläggande demokratiska värderingar” och att vi ska ”främja aktning för varje människa egenvärde” om sedan skolans kultur bygger på lydnad och konformitet?

Organisera skolan så att den faktiskt bygger på grundläggande demokratiska värderingar.

För mig består detta huvudsakligen av två aspekter. Dels den representativa demokratin och det gemensamma inflytandet men kanske ännu mer på individens rätt till det yttersta inflytande över sitt eget liv. Med detta kommer självklart också allas ansvar för att bejaka dessa möjligheter även för andra.

En beslutssystem som bygger på representativ demokrati fungerar tyvärr inte  jättebra för den som alltid är i minoritet. Då riskerar utanförskapet att växa. Gemensamma spelregler men med stor respekt för allas olikheter, det är grundläggande demokrati för mig.

För det andra: Skapa en miljö som belönar positiva beteenden istället för negativa. En skolmiljö där det är bättre att vara snäll, omtänksam och positiv är bättre än en miljö där man får känna sig viktig av att vara kaxig, okänslig och negativ. Denna skapas av att elever och vuxna i inte alltför stora arbetslag befinner sig i en gemensam lärmiljö. Där frågorna är öppna, bedömningen är till för lärandet och samarbetet är till för att alla ska bli bättre. En miljö där flickor och pojkar, barn i olika åldrar och vuxna är ett stöd för varandra och för allas gemensamma utveckling.

För det tredje: Bygg bort den tradition av institutionsliknande, dåligt underhållna skolmiljöer som bara förstärker bilden av att skolan inte är till för var och en och att eleverna känner att ”du är inte så viktig för oss”. En lärmiljö där skolan är indelad i mindre enheter, där tillgängligheten till olika rumstyper är god. Stora salar, mindre rum, öppna ytor och individuella arbetsplatser visar att skolan uppmuntrar olikheter istället för att sträva efter konformism. Väl underhållna lokaler signalerar likabehandling.

För det fjärde: Utgå från att alla, barn som vuxna, ung som gammal, älskar att lära sig nya saker. Men, det måste komma inifrån. Inte utifrån.

En individualiserad skola bygger inte på ”eget arbete”. Den bygger på att alla är olika. Det finns olika saker som skapar lust, intresse och lärande hos olika människor. Att bejaka detta är att bejaka likabehandling.

Att lära sig nya, angelägna och viktiga saker är alltid mer intressant än att vara elak mot andra. Dåliga beteenden försvinner lättast om det finns något positivt att brinna för istället.

Paradoxalt nog bygger alltså likabehandlingsarbetet på att förstärka olikheterna och ge utrymme för alla att få vara den som de själva drömmer om att vara. Det finns ingen som drömmer om att vara stökig, elak eller att vara en dåligt vän. Det är jag säker på.