Vårtal

(Mitt vårtal från Valborgsmässofirandet i Gendalen, 30 april 2013)

Valborgsmässoafton är firandet av våren och av ljuset. Jag tänker särskilt på det speciella ljuset som vi har här uppe i norr. Kvällarna som blir längre och längre. Jag tänker på ljusa nätter där solen bara precis vänder under horisonten. Och på tidiga morgnar med lite frisk kyla i luften, med dagg i gräset men ändå med en sol som redan står högt på himlen.

Valborgselden har bland annat varit ett sätt att symboliskt bränna upp det gamla och istället ge plats för det nya. Som att bränna fjolårets gräs. Där det var som svartast efter lågornas framfart är det nu som grönast, när våren tar fart.

När jag föreläser på olika ställen runt om i landet så pratar jag alltid om framtiden. Ibland om framtidens skola, ibland om framtidens teknik, ibland om framtidens samhälle, ibland om alla tre. Men, alltid om framtiden.

Ändå börjar jag nästan alltid med att prata om historien. Ibland blir det nästan mer om historien än om framtiden, har jag märkt. Möjligtvis av det enkla skälet att vi vet mer om vad som redan har hänt än om vad som kommer att hända. Det är i kunskapen om historien som vi förstår vår framtid.

Våren är en tid för att se framåt. Men all framsynthet kräver kopplingar bakåt. Vi lever i en värld där utvecklingen går så fort att vi knappt längre känner till – eller ens förstår allt som händer. Då blir det än viktigare att veta varför det ser ut som det gör idag.

En gång i tiden rymdes allt samlat vetande i ett och samma bibliotek, inte särskilt stort. En gång i tiden kunde en enda person känna till all samlad vetenskap.

Idag finns det mer information inom räckhåll med våra mobiltelefoner och datorer än vad man för bara 10 år sedan knappt ens kunde ana. Jag läste häromdagen att 90% av all information som idag finns tillgänglig har skapats under de två senaste åren.

Om vi bara går 100 år tillbaka i tiden. Till början på 1900-talet. Just innan första världskriget bryter ut. Då var bilen en ganska sällsynt uppfinning. Telefonen, elektriciteten, TV:n och flygplanen var saker som vanliga människor ännu skulle få vänta på att få använda.

Det Sverige som fanns då stod med ena benet kvar i det bondesamhälle som varit typiskt för Sverige under rader av århundraden och med det andra benet i det framväxande industrisamhället. Först genom skogsindustrin men sedan också genom verkstadsindustrin och textilindustrin.

Fler och fler började arbeta i fabrikerna. Fler och fler flyttade till städerna. Ett nytt samhälle var på väg att växa fram. Det moderna industrisamhället Sverige. Uppfinningarnas Sverige. Vår verkstadsindustri var till stora delar de nya idéernas förtjänst.

I och med denna brytning i den historiska utvecklingen börjar också något annat att hända. Något händer med utvecklingshastigheten.
Uppfinningarna, idéerna och utvecklingen tar en enorm fart. De som föddes för 100 år sedan fick uppleva fantastiska saker under sin livstid.

Det finns flera talande exempel på den svindlande hastigheten i denna utveckling men det kanske mest fantastiska exemplet är detta:
De människor som föddes för hundra år sedan visste knappt vad en bil eller ett flygplan kunde vara. TV hade de aldrig hört talas om.

Innan de gick i pension landade människan på månen.

I en fantastisk ingenjörsmässig bragd flög tre personer till månen, två av dem landsteg, de klev ombord på sin farkost igen och flög tillbaka till jordklotet, sommaren 1969. Mer än 40 år sedan. Och allt gick att se i direktsänd TV. Vad tänkte de som var födda på 1800-talet när de såg det?

Vad kan vi människor som lever idag komma att få se under vår livstid? Vad kan de barn som föds idag, och som kanske kommer att bli en bra bit över 100 år gamla, komma att få vara med om?

En av mina medarbetare berättade en gång för mig att hans mormor – när hon var liten – hade träffat en gammal kvinna som var född på 1700-talet. Själv arbetade han som lärare och undervisade elever som kanske skulle leva till år 2100. Tanken svindlar. Fem århundraden i en och samma människas perspektiv. Bakåt och framåt i tiden.

Några tror att framtiden kan komma att innebära klimatkatastrofer, några är rädda för nya världskrig. Svält, armod, brända jordar under en alltmer glödande sol eller dränkta under enorma vattenmassor.

Jag tror och hoppas att det inte att det kommer att bli så. Jag tror att framtiden kommer att bli fantastisk. Bevisen finns i historien. Utveckling är något som accelererar. Bortom förståelsen för oss som lever mitt i det.

En gång jag var ute och föreläste, i Uppsala var det, blev jag bland annat presenterad som teknikoptimst. Jag har aldrig tänkt på mig själv som sådan tidigare. Men det är jag nog.

Om människan kunde uppfinna bilen kan vi självklart även få elbilen att fungera. Om människan lyckades flyga till månen och tillbaka, egentligen med enda syfte att visa att det gick att göra, så kan vi lösa det som idag ser ut som de mest olösbara tekniska problemen.

Den industriella revolutionen hjälpte oss att övervinna våra musklers begränsningar genom ångmaskiner, järnvägar och motorer.

Den digitala revolutionen hjälpte oss att övervinna våra hjärnors begränsningar med datorer och internet.

Dagens extrema kunskaps- och informationssamhälle kommer kanske till och med att kunna hjälpa oss att övervinna vår fantasiförmågas begränsningar.

Jag tror till och med att lösningarna på de stora utmaningarna till stor del redan finns mitt framför oss. I all den information vi redan har samlat och ständigt utökar. Det gäller bara att sammanfoga, att se mönster och att se möjligheterna!

Idag – Valborgsmässoafton – är en särskilt bra dag för att se nya möjligheter. En ny ljus sommar, långa kvällar och tid och plats för nya tankar ligger framför oss.

De tankar som ännu inte är tänkta kommer att tänkas, jag lovar. I en ny framtid skapas nya idéer. Det är lika säkert som att våren kommer varje år, förvisso till en delvis ny värld men ändå, på samma sätt.

Med några små i början tveksamma gröna tecken, som ändå visar på att årstiderna fortfarande fungerar.

Annonser