Entreprenöriellt lärande i särskolan

(Denna text finns även i en nyare och redigerad version här)

Är det möjligt att arbeta med entreprenöriellt lärande i grundsärskolan och gymnasiesärskolan? Frågan är allestädes närvarande i min vardag. Vi har funderat mycket över detta. På min skola har vi arbetat med att utveckla entreprenöriellt lärande under snart 5 års tid. Vi har både grundskola och grundsärskola. Förra veckan diskuterade vi detta på en studiedag. Så här pratade vi:

Grundsärskolan är entreprenöriellt lärande! Den är också kunskap i handling. Kunskaperna är meningslösa om de inte går att använda. Vem har glädje av att försöka minnas något som jag kanske aldrig kommer att använda mig av i verkligheten när det är en stor utmaning att klara av vardagliga sysslor som för många andra är självklarheter?

Entreprenöriellt lärande är en undervisning som på ett medvetet och manifest sätt förstärker elevernas entreprenöriella kompetenser. Entreprenöriella kompetenser är de kompetenser som behövs för att klara vardagens och livets projekt. För någon är det att uppfinna och konstruera komplicerade maskiner. För någon annan är det att ta bussen till skolan. Alla är olika. Var går jag på? När går den? Hur vet man det? Biljett? Kan jag sitta var jag vill? Vilka andra åker med, vet man det? Hur vet jag när jag ska kliva av? Hur vet busschauffören att han ska stanna, så jag kan kliva av? Vågar jag?

I grundsärskolan är kunskapen på riktigt. Matematiken är till för att kunna räkna pengarna jag får tillbaka när jag har handlat godis. Hemkunskapen är till för att förbereda mig för ett självständigt liv. Idrotten är till för att ge mig ett självförtroende som gör att jag vågar använda min kropp. Mina ben och mina armar. Undervisningen utvecklar förmågor. Entreprenöriella förmågor.

Jag brukar i min mest förenklade förklaring beskriva entreprenöriellt lärande som ”att ha de kompetenser som krävs för att utifrån ett behov komma på en idé eller en lösning, se till att idén förverkligas och att den kommer mig och till och med kanske även andra till nytta.”

Det är lunchdags och jag vill gå och äta. Att gå till matsalen själv. Att stå i kö och vänta på min tur. Att ta lagom mycket mat. Att hitta någonstans att sitta. Var är de andra? Att sitta och äta och prata tillsammans med mina kompisar, kanske ta om en gång. Att lämna in tallrik och bestick i disken. Tacka för maten och gå ut på rast med kompisarna. Ett entreprenöriellt projekt. Hela vägen från behov till nytta!

Detta jobbar vi med i grundsärskolan. Eller rättare sagt min personal. Dag ut och dag in. Om och om igen. Kunskap som ska användas måste sitta ordentligt. Vi ser de små framstegens glädjeämnen. Självförtroenden som ökar. Glädjen i att klara av något man inte klarade av innan.

Kunskap i handling kräver förmågor och det är dessa som är grundsärskolans undervisnings innersta kärna. Entreprenöriellt lärande!

(Läs gärna även min samlade beskrivning av det entreprenöriella lärandet)

Annonser