Entreprenöriellt lärande i särskolan

(Denna text finns även i en nyare och redigerad version här)

Är det möjligt att arbeta med entreprenöriellt lärande i grundsärskolan och gymnasiesärskolan? Frågan är allestädes närvarande i min vardag. Vi har funderat mycket över detta. På min skola har vi arbetat med att utveckla entreprenöriellt lärande under snart 5 års tid. Vi har både grundskola och grundsärskola. Förra veckan diskuterade vi detta på en studiedag. Så här pratade vi:

Grundsärskolan är entreprenöriellt lärande! Den är också kunskap i handling. Kunskaperna är meningslösa om de inte går att använda. Vem har glädje av att försöka minnas något som jag kanske aldrig kommer att använda mig av i verkligheten när det är en stor utmaning att klara av vardagliga sysslor som för många andra är självklarheter?

Entreprenöriellt lärande är en undervisning som på ett medvetet och manifest sätt förstärker elevernas entreprenöriella kompetenser. Entreprenöriella kompetenser är de kompetenser som behövs för att klara vardagens och livets projekt. För någon är det att uppfinna och konstruera komplicerade maskiner. För någon annan är det att ta bussen till skolan. Alla är olika. Var går jag på? När går den? Hur vet man det? Biljett? Kan jag sitta var jag vill? Vilka andra åker med, vet man det? Hur vet jag när jag ska kliva av? Hur vet busschauffören att han ska stanna, så jag kan kliva av? Vågar jag?

I grundsärskolan är kunskapen på riktigt. Matematiken är till för att kunna räkna pengarna jag får tillbaka när jag har handlat godis. Hemkunskapen är till för att förbereda mig för ett självständigt liv. Idrotten är till för att ge mig ett självförtroende som gör att jag vågar använda min kropp. Mina ben och mina armar. Undervisningen utvecklar förmågor. Entreprenöriella förmågor.

Jag brukar i min mest förenklade förklaring beskriva entreprenöriellt lärande som ”att ha de kompetenser som krävs för att utifrån ett behov komma på en idé eller en lösning, se till att idén förverkligas och att den kommer mig och till och med kanske även andra till nytta.”

Det är lunchdags och jag vill gå och äta. Att gå till matsalen själv. Att stå i kö och vänta på min tur. Att ta lagom mycket mat. Att hitta någonstans att sitta. Var är de andra? Att sitta och äta och prata tillsammans med mina kompisar, kanske ta om en gång. Att lämna in tallrik och bestick i disken. Tacka för maten och gå ut på rast med kompisarna. Ett entreprenöriellt projekt. Hela vägen från behov till nytta!

Detta jobbar vi med i grundsärskolan. Eller rättare sagt min personal. Dag ut och dag in. Om och om igen. Kunskap som ska användas måste sitta ordentligt. Vi ser de små framstegens glädjeämnen. Självförtroenden som ökar. Glädjen i att klara av något man inte klarade av innan.

Kunskap i handling kräver förmågor och det är dessa som är grundsärskolans undervisnings innersta kärna. Entreprenöriellt lärande!

(Läs gärna även min samlade beskrivning av det entreprenöriella lärandet)

Annonser

Nytt exempel på Augmented reality

Jag har tidigare skrivit en del om det som på engelska heter Augmented reality (AR) och som jag översätter till utökad eller förstärkt verklighet. Jag har visat exempel på hur denna teknik kan användas i vardagen och diskuterat om hur den kan påverka vårt framtida samhälle och med det framtidens skola.

Nu snubblade jag över ett nytt exempel som tydligare visar hur tekniken direkt skulle kunna påverka utbildning, lärande och betydelsen av viss kunskap. Titta på följande film och fundera på hur detta kan användas i skolan och hur det kan påverka vad vi ska lära eleverna i framtidens skola. Jag vet själv inte säkert vad det betyder och hur det kommer att påverka men det är spännande att fundera lite.

Man behöver inte titta på hela. Efter någon minut så greppar man själva idén. Det vi ser är det som personen på filmen ser i sina AR-glasögon.

Jag skulle själv vilja ha instruktioner på liknande sätt om hur man gör vissa enklare handgrepp på min motorsåg, gräsklippare eller liknande. Kanske på min köttkvarn som jag packar upp och använder en gång i halvåret. Och har glömt hur jag sätter ihop. Tänk att få se, genom mina glasögon, hur jag sätter ihop bit för bit genom att följa instruktionen steg för steg, i lugn takt, istället för att bläddra i en hopplös instruktionsbok med suddiga bilder och obegripligt översatta beskrivningar… Det kanske också går att – när köttkvarnen är färdigmonterad – få stöd och förevisning i hur jag maler mitt kött och hur det slutligen blir en julkorv av det hela.

(Ibland drabbas jag av rädslan att videoklipp jag lägger ut är fejkade. Men, i det här fallet känner jag mig ganska säker på att det är fullt realistiskt. Genom erfarenheten från de enkla AR-appar jag själv provat så känns detta som ett fullt rimligt användningsområde)

Vilka ämnen ska vi läsa i skolan?

Jag läste en artikel om varför inte drama är ett eget ämne i grundskolan häromdagen. Bra fråga. Egentligen kan man fundera över fler ämnen som finns, eller som inte finns?

I och för sig är det väl diskutabelt om framtidens skola ens kommer att bygga på traditionella ämnen som bas för organisationen. Men, det finns ändå en vetenskaplig tradition som definierar olika ämnen och som vårt skolväsende bygger på, om jag förstått det hela rätt. Dessutom går ju för närvarande trenden mot tydligare ämnesfokus men kombinerat med krav på ämnesövergripande undervisning. Så det är väl inget som händer i morgon direkt, att ämnena byts ut mot något helt annat. Därför tillåter jag mig att fundera lite fritt över ämnesutbudet:

– Varför är musik ett eget ämne men inte drama, teater eller dans?

– Varför finns bild och slöjd som skilda ämnen? Var går gränsen? Är en vävd duk med ett motiv på bild eller slöjd?

– Varför är inte ekonomi ett eget ämne i grundskolan? Det är både viktig allmänbildning och ett stort ämnesområde inom högre utbildningar?

– Skulle matematiken kunna delas upp i två ämnen varav ett – vardagsmatematik – var obligatoriskt och ett annat som inriktade sig mer på matematikens användning inom naturvetenskaperna var en fördjupning? Jag saknar ämnet logik, förresten… Det var väl ett viktigt ämne på universiteten förr i världen?

– Är det en bra idé att läsa historia som ett separat ämne samtidigt som litteraturhistoria, musikhistoria, konsthistoria och teknikhistoria (m fl) ingår i andra ämnen? Kanske är det bra, men ger det de bästa förutsättningarna för en 13-årig elev?

– Vilka språk ska eleverna kunna välja mellan? Kinesiska är på gång. När kommer portugisiska, ryska och koreanska?

Och så här kan man hålla på, länge…

Utmaningen för skolan är att bygga helheter av delarna och att använda helheterna för att skapa nyfikenhet för delarna, brukar jag tänka. Det är svårt att se att dagens ämnesindelning är den optimala.

Varför diskuteras detta inte mer? Varför är det så mycket i skolan som tas för givet, bara för att det alltid varit på ett visst sätt? När så många ändå är överens om att skolan behöver förändras för att möta framtidens utmaningar.