ur ”Kunskap i handling” – en fantastisk berättelse

I Bengt Molanders bok ”Kunskap i handling” från 1993 finns en berättelse om hur mästercellisten Pablo Casals undervisade.

(Historien är enligt Molander hämtad från Donald A Schön som i sin tur hämtat texten från en bok om Beaux Arts Trio av en författare vid namn Delblanco – om jag förstår alla hänvisningar rätt). Eleven som berättar är cellisten Bernhard Greenhouse.

Han (Pablo Casals) spelade en fras som jag fick upprepa. Och om stråkföringen och fingersättningen inte var exakt densamma som hans, och om inte betoningen vid frasens höjdpunkt var densamma, avbröt han mig och sade, ”Nej, nej. Gör på det här sättet.” Och så fortsatte det ganska många lektioner. Jag studerade Bachs d-mollsvit och han fordrade att jag skulle bli en fullständig kopia. Vid ett tillfälle antydde jag mycket försiktigt att jag bara skulle sluta som en dålig kopia av Pablo Casals.

Då hade Casals svarat att det inte var något att oroa sig för då han var en gammal man och snart skulle ingen minnas hur han spelade. Eleven skulle bli det nya originalet.

Och efter flera veckors arbete med denna enda Bachsvit kunde vi två äntligen sätta oss ned och spela igenom stycket med exakt samma stråkdrag och fingersättningar och alla fraser på samma sätt. Jag hade verkligen blivit en kopia av Mästaren.

Vid det här laget kan man börja fundera. Vad är detta för typ av undervisning? Att kräva att någon ska kopiera ett utförande rakt av, är det rimligt? Jag kan tänka mig att elevens funderingar var ganska långtgående. Vad håller jag på med?

Men då händer något överraskande:

Och just då jag hade kunnat uppnå detta, sade han (Casals) till mig, ”Bra. Sitt nu bara ner. Ställ ner cellon och lyssna på d-mollsviten”. Varpå han spelade igenom stycket och ändrade varje stråkdrag och varje fingersättning och varje fras och hela betoningen i frasen. Jag satt där, helt säkert med öppen mun och lyssnade till ett spel som var himmelskt, så vackert som något kan bli. Och när han slutat vände han sig mot mig med ett stort flin, och han sade: ”Nu har du lärt dig att improvisera över Bach. Från och med nu skall du studera Bach på detta sätt”.

Varje gång jag läser den här berättelsen är den lika fantastisk. Det är så att håren reser sig på armarna, varje gång. Ögonblicket när eleven Greenhouse upptäcker att det de jobbat med timtals varje dag och som han trodde var slutprodukten istället bara var ett sätt att uppnå kunskap på en nivå där verkligt lärande skulle ske, där ny kunskap kunde skapas och där nya tolkningar kunde få sitt uttryck.

När Casals visar att detta bara var ett sätt. Ett bra sätt. Men bara ett sätt av många. När Casals visade vad Mästerskap var.

Historien får mig att fundera en del på det jag skrev om Kahn Academy om att uppnå ”Mastery” på varje nivå. Att behärska det som man måste tillräckligt bra på en nivå för att man ska kunna ta sig vidare till nästa nivå. (Detta är ju också en del i metoden bakom ”Gamification” – att ”levla”).

Kan man tillämpa Casals metod i en vanlig skola idag? Kan vi åstadkomma lärsituationer och kan vi få eleverna att uppamma den inre motivation som i sin tur skapar den disciplin som krävs för att uppnå mästerskapet på varje nivå. För att sedan ta oss vidare till än högre höjder och ännu större kunskapsdjup?

Många självlärda musiker och band använder den här metoden. Jag spelade en gång i tiden under en period med den fantastiska gruppen Isildurs Bane. De är från Halmstad och är fortfarande verksamma.

Jag var van vid en tradition där man med hjälp av noter ganska snabbt kunde lära sig en låt tillsammans och sedan repetera den några gånger för att till slut framträda med den på en konsert. Med IB gick det till på helt andra sätt. De spelade en låt eller en del av en låt så många gånger. De lade ner så mycket tid så jag trodde inte att det var sant. De jobbade i det närmaste heltid med att tillsammans bygga upp sina arrangemang av den musik som bandets huvudkompositör Mats Johansson skapat hemma vid sitt piano eller vid sina synthar.

När de kunde en låt eller en del av en låt i det närmaste i sömnen började de förändra. Någon lade till en melodislinga. Kjelle ändrade kompet på trummorna lite grann. Någon tyckte att en del av låten skulle upprepas ytterligare en gång. Någon ville prova låten i lite högre tempo. Mats lade till och drog ifrån nya komponenter i sin komposition. När allt var klart kändes det som om de kunde spela låten i sömnen. Likadant varje gång. Och sedan började de variera även detta. I stunden kom sedan ytterligare en nivå av improvisation ovanpå det stenhårt automatiserade.

Det som de hade och som även Casals celloelev hade var en enormt stark inre motivation. Tillräckligt för att lägga ner den tid och det hårda arbete som krävdes för att automatisera den första nivån av utförandet. Denna metod är omöjlig (tror jag) att använda med utgångspunkt i plikt och lydnad, genom att förlita sig endast till yttre motivation. Hur får vi elever med tillräcklig drivkraft att använda sig av detta sätt att lära sig. Går det? Vad tror du?

”BYOD” och ”PLE” – vad är det?

BYOD betyder ”Bring your own device”.

Om alla elever tog med sig sina egna portabla och digitala verktyg till skolan. Vad skulle hända då? Någon har en iPad, någon har en Samsung smartphone, någon har en Windows läsplatta, någon har en pc-laptop. Är våra skolors nätverk och vår digitala infrastruktur redo för detta? Eller finns det restriktioner för uppkopplingar, nedladdningar och ”streamar”. Hur öppna är vi för denna trend? För den är redan här. På en skola där inte alla elever redan fått ett eget digitalt lärverktyg vill de andra använda sina egna. Kan våra elever få skriva ut något från sin iPhone?

BYOD finns inom företagsvärlden. Är företagens IT-avdelningar beredda på att alla anställda har med egna datorer – eller liknande – som ska kopplas upp på företagets nätverk i samma ögonblick de anställda går in i byggnaden?

PLE betyder ”Personal learning environment”.

Om alla elever har ett eget digitalt verktyg där deras egna appar, arbeten, foton, filmer, bloggar, sociala medier, kalendrar etc. finns organiserade utifrån sina egna idéer, önskemål och behov. Och de äger det själva och har byggt upp och anpassat sin personliga lärmiljö sedan flera år. Kommer de att ta emot en tom läsplatta när de – exempelvis – byter skola?

När jag gick på gymnasiet skulle alla köpa sina egna miniräknare. Vissa modeller kostade upp mot 1000 kr, 1982. Idag kostar de billigaste läsplattorna och bärbara datorerna kanske, ungefär 3000 kr.

Alla kommer inte att ha råd att ha egna. Sådan är världen, tyvärr. Detta måste alltid lösas på varje skola. Men, är det effektiv resursanvändning att dela ut saker till eleverna att använda som de inte vare sig behöver eller kanske ens vill ha?

Kom ihåg var ni hörde detta först. Att skolorna förser varje elev med ett digitalt lärverktyg, samma till alla, kommer visa sig bli en kort parentes i skolhistorien. Precis som datorsalen…

Teknik som förändrar

Varför är jag, som arbetar med skola och skolutveckling, så intresserad av framtidens teknik? Självklart kommer det att påverka skolans inre arbete, när ny teknik blir vardag. Men skolan är bara en del av samhället.

Framförallt är det viktigt att se hur det kan komma att förändra vårt samhälle, vårt dagliga liv och vilka yrken och arbetsuppgifter som kommer att behövas. Några yrken som finns idag kan komma att försvinna. Många nya tillkommer. Vissa yrken blir uppvärderade i sin status. Medan andra yrken, som idag är prestigefyllda och kräver långa utbildningar, kan komma att ”devalveras” och kanske istället ersättas av tekniska lösningar.

Det är den här utmaningen som framtidens skola ska möta. Det är detta som intresserar mig.

Mina exempel på teknik som kommer att förändra (klicka på länkarna, öppnas i nytt fönster):

Augmented reality (utökad verklighet)

3d-skrivare

Internet of things (Sakernas internet)

Realtidsöversättning

Robotbilar

Det finns mängder av andra exempel, humanoider – robotar som ser ut och agerar som människor – är ett vad dem. Men de jag valt ut räcker väl för att få mig att tänka efter, rejält.

Återupprepar ett citat från Andrew McAfee som jag använt tidigare:

”Den teknologiska utvecklingen under industrialiseringen hjälpte oss att övervinna våra musklers begränsningar. Den teknologiska och digitala utvecklingen vi ser idag hjälper oss att övervinna våra hjärnors begränsningar.”

Kunskap är att kunna!

Ibland när jag pratar om framtidens skola, om framtidskompetenser eller om entreprenöriellt lärande känner jag att vissa som lyssnar tyvärr får uppfattningen att jag talar om en skola där kunskapernas betydelse ska förminskas, till förmån för andra värden. Inget kunde vara mera fel.

Men, jag menar att kunskap framförallt är att kunna något. Det kan låta konstigt, eller självklart, men jag ska försöka förklara hur jag tänker.

Som instrumentallärare vinnlade jag mig alltid om att mina elever faktiskt skulle kunna använda det jag lärt dem i verkliga situationer. De skulle inte bara veta något om hur man spelade ett stycke, eller bara nästan kunna klara av en del av det, utan faktiskt kunna spela det tillsammans med andra människor, för andra människor som lyssnar, vid ett givet tillfälle, i verkligheten. När de klarade detta ville jag att de också skulle överföra kunskapen in i nya situationer. Vad lärde jag mig av att lära in och framträda med det här stycket som jag kan använda mig av nästa gång? Nästa låt, nästa konsert.

När jag pratar om framtidskompetenser är det förmågan att använda det man kan som är det som jag menar som viktigt. Exempelvis förmågan att lösa ett verkligt problem som man stöter på – i vardagen eller i yrkeslivet – med fungerande matematiska strategier och metoder. Eller förmågan att tillämpa ett naturvetenskapligt förhållningssätt; att pröva hypoteser och dra slutsatser på ett annat problem. Det kan också vara att förmå att koppla ett historiskt skeende till en iakttagelse i nutiden, för att kunna se in i framtiden och för att våga fatta beslut. Också att kunna skapa något. Att se en inre bild av något estetiskt som man vill uttrycka. Att välja material, tillvägagångssätt. Att färdigställa, att utvärdera att lära sig nytt inför nästa gång. Att skriva en text där man lyckas förmedla det man vill, eller måla upp de bilder man önskar att läsaren ska se. Och min favorit. Att använda vetskap, kunskap och erfarenhet från många olika områden till att tänka tankar som ingen tidigare tänkt. Att sammanfoga och att göra kopplingar. Att vara kreativ och innovativ.

Till detta lägger vi sedan målet att kunskaperna ska kunna användas för att vara till nytta också för någon annan. Om vi skapar en skola med lärsituationer där kompetenserna och förmågorna att göra det jag beskriver ovan är det viktiga, inte de enskilda vetskaperna som sådana, då har vi ett fokus på det som jag menar är entreprenöriellt lärande. Kunskaper, helheter, delar, förmågor och kompetenser. För att kunna använda små delar till att bygga stora helheter. Kunskap är att kunna!

En dag i framtidens skola

Ett försök att skapa en bild av en ny skolvardag. Skapad med teknik och möjligheter som finns redan idag. Tänk att eleverna är 12-16 år gamla, ungefär.

Skoldagen startar upp mellan åtta och nio. Eleverna kommer till skolan sin egen takt, slår sig ner vid sin arbetsplats, och startar upp sin individuella digitala lärplats. Några elever har med sig sina egna digitala lärverktyg hemifrån. Vissa föredrar detta. För andra finns det gott om dem i skolan, självklart.

I lärverktygen finns alltid omedelbar tillgång till de till varje elev individuellt anpassade apparna och programmen.

Lärarna i arbetslaget träffas tillsammans klockan åtta för att stämma av läget inför dagen. Vem gör vad, när? Har vi koll på oss själva och på eleverna…?

Eleverna sitter vid sina arbetsplatser. Några sitter i grupper, som i ett kontorslandskap, andra sitter i mindre rum, som i kontorsrum. Alla är olika. Lärarna sitter placerade på liknande sätt, alltid i närheten av sina elever. Eleverna och lärarna är organiserade i arbetslag där alla elever känner alla lärare, där alla lärare känner alla elever och där alla eleverna känner varandra. Ibland arbetar man enskilt, ibland arbetar man i särskilt noga sammansatta lärgrupper och ibland arbetar man i storgrupper eller i intressegrupper. Alla grupperingar är möjliga, så länge de bidrar till en bra lärmiljö. Den organisatoriskt sammanhållande grupperingen är arbetslaget. Men, ibland träffar man också lärare från andra arbetslag som är experter på vissa specifika saker. C-lagets slöjdlärare är extra duktig på silversmide och det går en kurs nu hela höstterminen, en gång i veckan. Alla elever får anmäla sig. Det är också kul att ibland får träffa elever från de andra arbetslagen.

I elevernas kalendrar finns en överblick över vad som ska läras och göras under dagen och under veckan. Nu gäller det att planera hur arbetet ska genomföras. Elevernas mentorer går runt bland sina adepter. Hur är läget? Vad ska vi lära oss mer om den här veckan? Behöver vi gå igenom din planering, dina arbeten, dina deadlines? Vilka seminarier eller laborationer ska du vara med på? Behöver vi göra planeringen extra tydlig? Ska jag hjälpa dig med att skriva ner exakt vad du ska göra under resten av dagen? Behöver jag hjälpa dig att komma ihåg och att komma igång? Hur gick det förra veckan? Var det bra att jag tjatade på dig om att göra klart och att lämna in bilduppgiften?

I skolan finns laborationssalar och en teknikverkstad. Där finns föreläsningssalar och salar för seminarier. Där finns projektorer och smartboards överallt. Där finns bildsal, slöjdsalar och en film- och musikstudio. Där finns flera caféer och en restaurang. Där finns en danssal och en “black-box“ och där finns tillgång till speciallärare och till andra stödfunktioner. Be din mentor om hjälp att få stöd eller gå och fråga själv.

Ditt egna arbete sker vid din egen arbetsplats.

Eleverna kollar igenom aktuell information i sina digitala lärplattformar. En av elevernas franskablogg har fått flera kommentarer av några elever på vänskolan i Paris som ska besvaras. En annan elev har fått massor med svar på sin twitterfråga om tips på bra appar för att kunna skapa en musikvideo. Vilken verkar funka bäst för mig? SO-läraren i arbetslaget har byggt ut sin ”curationsida” om andra världskriget med en film om invasionen av Normandie, med några tillhörande diskussionsfrågor för eleverna att förbereda till seminariet på torsdag eftermiddag.

Några elever arbetar med ett teknikprojekt. Det kommer att pågå under flera timmar varje dag, hela veckan. Eleverna kollar av varandras kalendrar. Funkar det att vi kör i eftermiddag mellan ett och tre? Är vår lärare tillgänglig då? Hon skulle gå igenom vad vi ska tänka på när vi kopplar motorn till växellådan. Sedan skulle vi väl också träffa engelskläraren och se om vår skriftliga presentation – på engelska – av konstruktionen behöver utvecklas vidare. Vi skickade in ett första utkast i fredags. Idag får vi respons och tips på hur vi ska jobba vidare. Han tyckte visst att vi hade lite väl mycket svårigheter med prepositionerna. Läste vi på facebook i går kväll. Genomgång av prepositioner att vänta, sålunda…

Några elever går iväg till gemensamma aktiviteter. Några ska till en föreläsning om hur man skriver en tidningsartikel på bästa sätt, några elever ska träna fotboll. Idrottsläraren ska hjälpa till med att utveckla försvarsspelet, inför inomhusfotbollsturneringen nästa vecka. Vi har vunnit kommunens skolturnering fyra år i rad och tänker täppa till helt den här gången. Ytterligare några andra elever ska ha möte med elevrådsstyrelsen. På elevrådets facebooksida finns dagordningen. Många viktiga frågor. En del ledamöter har redan kommenterat vissa ärenden. En av frågorna gäller våra trådlösa uppkopplingar. Vårt nätverk har slagit i kapacitetstaket. Rektorn vill veta om det kan bero på att fler och fler elever har med flera egna digitala verktyg som behöver uppkopplingar eller om nätverket är underdimensionerat? Det borde räcka som det är, tycker man. Elevrådsstyrelsen tar tag i detta. Vi får nog börja med någon form av kartläggning bland alla eleverna. Undrar hur man gör det på bästa sätt? Om vi måste bygga ut nätverket kanske vi inte har råd med de nya projektorerna som vi hade tänkt köpa. Alla får fundera och måste vara med och prioritera.

En del elever sitter kvar vid sina arbetsplatser. En av dem arbetar med matematik. Tillsammans med sin mentor och sin mattelärare har han bestämt att detta arbete behöver ges en hel del extra tid den närmaste tiden. Fler grundläggande mattefärdigheter sitter inte riktigt som de ska. Det är svårt att komma vidare utan dem. Tur att det finns flera digitala verktyg för att kunna träna detta. Och en mattelärare som sitter i rummet bredvid, som ser hur det går för mig på sin skärm. Bra att veta att jag kan få hjälp. Nästa vecka är kursstart för nästa område i matten. För de som är redo. Matteläraren förbereder flera gemensamma lektioner under första veckan, för de som ska vara med på kursen, innan alla kan börja träna och räkna mer på egen hand. Man vill gärna vara med. Om inte så går kursen även efter lovet, men då har jag planerat att kunna ägna mycket tid åt mitt hemkunskapsprojekt.

En annan elev arbetar med fysik. Krafter och moment. En on-line-kurs. Hon har snart klarat av alla uppgifter på level 3 och kan då börja med level 4. Nästan svårt att sluta nu när jag är så nära att levla. Men, äta måste man ju. Undrar vad serveras för lunch i restaurangen idag? Eller, om jag skulle hämta en sallad i caféet. Och äta vid skrivbordet. Då kanske jag hinner klara level 4 innan jag ska vidare till danslektionen klockan tre? Då ligger jag ju till och med lite före min planering.

Lärarna går igenom de arbeten som kommit in för respons under dagen och börjar även titta igenom sina elevers planeringar för kommande dagar. Har alla mina elever förberett sig inför diskussionerna om EU:s eventuella fortsatta utvidgning i morgon? Jag publicerade föreläsningen de skulle se innan diskussionerna i förra veckan och mentorerna skulle följa upp och påminna om det i fredags. Jag tar nog ändå och kollar att alla varit inne och tittat. Det blir alltid bäst diskussioner när alla har likvärdiga förkunskaper. Mer lärande. Klockan fyra är det arbetslagsmöte för lärarna. Vad behöver vi tänka på inför i morgon?

Klockan närmar sig tre och en del av eleverna börjar dra sig hemåt. Några sitter kvar och jobbar vidare med skolarbetet. Andra sitter kvar och bara umgås. Några ska snart gå till kören tillsammans och andra ska träna innebandy. Inne i teknikverkstaden närmar sig en deadline otäckt snabbt. Eleverna bestämmer sig för att kila hem och äta något, säga hej till familjen och sedan träffas igen klockan fyra, för att komma ikapp lite i arbetet. Vi lade nog ner lite för mycket tid på att diskutera designen, när vi planerade projektet. Nu känns det som vi nästan inte ens hinner bygga färdigt själva grundkonstruktionen. Än mindre screentrycka loggor som vi kan sätta på sidan. Och på fredag är det slutredovisning… Nästa gång måste vi tänka annorlunda. Kanske ska vi dela upp arbetet mer från början. Vi får diskutera det med vår lärare, vid utvärderingen.

På kvällen är det nästan tomt och släckt. Inte helt, det är det nästa aldrig. Precis om det nästan alltid är någon på plats tidigt på morgonen. Alla är olika.

Exempel på aktuella ”trender” som finns med i berättelsen ovan. Utöver det i många skolor redan självklara med arbetslag, mentorskap och individualisering:

PLE = Personal Learning Environment
BYOD = Bring Your Own Device
Curation
Bloggar, facebook och Twitter som används i lärandet
Flipped classroom
Blended learning
Poject Based Learning och Entreprenöriellt lärande
Tinkering
Gamification