Om det inte fanns betyg?

Idag går debatten hög, ånyo, om betygens vara eller icke vara, om betyg från vilken ålder?

Om vi hade en skola helt utan betyg? Vad skulle hända då?

Jag har funderat en del över ett av frågetecknen som dyker upp i tankeexperimentet ”inga betyg alls”. Nämligen betygen som urvalsinstrument till nästa steg i utbildningsväsendet; till gymnasiet eller till högskola och universitet. 

Fungerar betygen egentligen som urvalsinstrument? Är det rätt personer, med rätt intressen och med rätt förmågor som kommer in på rätt utbildning? Var och en får tänka tillbaka på hur det var under sina utbildningsår.

Jag är inte säker på det.

Fungerar inträdesprov? Jag är inte säker på det heller. Jag har gått en utbildning där urvalet bestod av tre dagars teoretiska och praktiska prov och har sett vissa svårigheter även i detta urvalssystem.

Vad skulle vi ha istället?

I framtidens skola – där fokus är att tillägna sig kunskaper och förmågor som man faktiskt förmår att använda i verkliga situationer och som man kan använda för att göra nytta för andra människor och för samhället – borde det finnas andra sätt. 

Jag ser framför mig en framtid där alla elever går ut skolan med något som liknar ett CV, eller en portfolio. Där framgår det vad du faktiskt arbetat med i skolan och vad du faktiskt lärt dig av det du gjort. Där framgår också på vilket sätt du låtit detta bli till nytta för andra, hur du under arbetets gång bildat nya kunskaper och vilka unika tankar du tänkt.

Som jag tidigare skrivit om så handlar framtidens skola – enligt mitt förmenande – bland annat om att vara noga med att tänka igenom på vilket sätt en kunskap ska användas och hur den då övergår till att bli en förmåga. I vilka situationer använder du dig, exempelvis, av kunskaper om andra världskriget? Är det i en frågesport eller är det i resonemang eller i tankekedjor där du behöver förstå hur historiska skeenden påverkar det som händer idag och i framtiden? Jag röstar på det senare. 

I elevens ”CV” finns texter, filmer, reportage, bilder, bloggtexter, innovationer, lärdomar från utlandsresor, erfarenheter från föreningsliv och kulturskapande och mycket, mycket mer. Digitalt lagrat, med allmän tillgång, för alla att ta del av, som en del i utvecklingen av framtidens samhälle.

På antagningskontor till högre utbildningar läser man dessa CV. Man träffar och intervjuar, man är inte fast i antalet platser, man ser till att hitta dem som via den aktuella utbildningen och i ett framtida samhälle bäst kan skapa något som blir till nytta för andra och för framtiden.

Annonser