När jag gick i skolan. Eller – Var det bättre förr?

Svensk skola blir sämre och sämre… sägs det. Jag påstår motsatsen; skolan blir bättre och bättre. Ännu är långt ifrån allting bra, men i nutidshistoriens ljus syns tydliga förbättringar.

Jag gick i grundskolan på 70- och 80- talen. I en medelstor svensk kommun, i en skola med stolta traditioner, i ett blandat upptagningsområde med ganska många barn till akademiker, vad jag minns. Den skolgång som vi erbjöds var inte bra, inte bra alls! Kunskapen var förväxlad med minneskapacitet, att plugga in faktakunskaper inför ett prov. Mobbning var vardag – ena dagen var man utsatt, andra var man en mobbare. Våld och ömsesidiga kränkningar mellan lärare och elever och mellan elever och lärare var ett normaltillstånd. Många av de saker som jag bevittnade var utan tvekan straffbelagda och skulle anmälts till polis.

Lärde vi oss något då? Jo, som sagt, vi lärde oss att plugga på till prov. Men eftersom jag under de första åren i skolan inte behövde plugga på till prov, jag klarade dem bra ändå, lärde jag mig inte ens det. Elever som hade lätt att lära sig fick inte lära sig mer eller fick fördjupa sina kunskaper. Istället tävlade vi om vem som hade flest rätt på matteproven. Ett par fel på ett prov och man halkade ohjälpligt efter täten…

Elever som hade svårare att hänga med fick ingen hjälp överhuvudtaget. Om man hade noll poäng på ett prov var det enda som hände att klassen gick vidare till nästa kapitel. Ingen bedömning eller återkoppling, inget stöd. Nejdå, vidare till nästa kapitel, alle man, alla rätt eller inget rätt på förra provet, alla vänder sida och börjar på nästa kapitel!

Kom inte och berätta för mig att det var bättre förr. Det var det inte. Lika lite som bilar, sjukvård eller livsmedelsproduktion var bättre förr så var inte heller skolan bättre förr.

I en fungerande skola idag är kunskapssynen bred. Kunskapsmål, framtidskompetenser, sociala kompetenser, kreativa och estetiska kompetenser samsas sida vid sida. Klimatet mellan vuxna och barn präglas av respekt och av ömsesidighet.

Alla skolor är inte bra och alla skolor har förbättringsområden och moderna skolledare och lärare arbetar ständigt med att bli bättre. Tyvärr är inte dagens skolpolitik inriktad på att stödja denna utveckling utan hämtar inspiration från den skola som jag beskrev inledningsvis.  Det är sällan som man kan backa in i framtiden med lyckat resultat.

Framtidens skola ser annorlunda ut än den gör idag och den ser definitivt helt annorlunda ut än den misslyckade lydnads- och disciplineringsorganisation som skulle försöka få mig att lära mig något. Antingen kunde jag det vi skulle lära oss redan innan det var dags att göra det i skolan, alternativt har jag fått lära mig det själv i efterhand eftersom vi inte arbetade med att utveckla våra kunskaper, utan bara vår minneskapacitet. Ingen frågade vad jag var intresserad av eller om jag vill göra något annat, eller om jag ville jobba på ett annat sätt.

Det jag gjorde i grundskolan kunde nästan lika gärna kvittat, varje dag i nio år. Ni som vill tillbaka till denna skola, räck upp en hand!

P.s. Jag är övertygad om att de flesta av mina lärare var duktiga, engagerade och gjorde sitt bästa. Det är inte mot dem som min kritik riktas utan mot det system de verkade i. Och framförallt riktas kritiken mot dem som tycker att det var bättre förr.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s